talgoxar och busschaufförer

Jag såg fram emot eftermiddagspromenaden med hunden idag. När jag till min förvåning såg, när jag öppnade ytterdörren, att kattfan hade varit igång igen. Igång med sina vanliga kattliga saker. När jag öppnade ytterdörren så satt hon där på bänken till vänster och tittade stolt på sin flockledare. Hon sträckte på ryggen och vinklade upp huvudet så att jag skulle komma åt att klia henne lite under hakan.
Om det finns något jag lärt mig av den där katten, så är det att när man känner sig stolt, och vill ha lite beröm för ett uppdrag man lyckats klara av, så sträcker man ryggen och vinklar upp huvudet lite nonchalant. Det var det hon gjorde nu.

Hon satt där med kisande ögon vända mot solen och såg ut som heligheten personifierat. För att hon gav mig mat. Maten, jag inte hade upptäckt än, som låg på verandan precis under bänken där katten katten satt. Till min förvåning så hade hon själv inte rört talgoxen, förutom då när hon antagligen fångat den och låtit anden av fågeln försvinna ut i tomma intet, inte en fjäder var bortryckt. Inte undra på att hon var stolt, ett sådant fint exemplar hittar man inte varje dag som gåva till “den-där-som-är-snäll-och-ger-mig-mat”.

Vad kan jag säga? Det är förvisso bra att hon beter sig som en katt. Det är bra, när hon väl är ute, att hon får använda sin hjärna och muskler lite. Det är däremot inte bra att hon släpar med sig det hon fångat hem. Kan hon inte bara lämna det där det är istället så kan grävlingarna eller rävarna ta hand om det? Jag bävar inför den dagen då hon hittar den där ruvande svanen, inte långt bort från där jag bor, och släpar med sig svanen.
Hon är då inte rädd av sig. Hon har attackerat gräsänder på samma vis som Rambo tar över en lite mindre by. Hon är inte klok den katten, men det är i alla fall bra att hon är en katt.
Nåja, förutom det där så var promenaden bra. Om man räknar bort det att katten följde med hela vägen, ända tills vi kom till det där svanboet jag skrev om nyss. Efter det såg jag henne inte mer.

Resten av dagen har varit rutin. Jag tog gårdagens rester och radioaktiviserade det. Jag gjorde mig i ordning för jobbet och gick till busshållplatsen. Jag skrämde den där busschauffören jag inte haft äran att få åka med på ett bra tag. Nu sitter jag på jobbet och väntar på att veckans sista arbetspass ska vara över i morgonbitti. Huvudvärken börjar nog gå över nu, det är ett plus.

mata ne
/aku