Hur ska jag lägga upp det för att få ut bästa möjliga beskrivning av läget?
Kanske: ”Jag är inte intresserad” fungerar.

Så är det.
Intresset  är lågt. Intresset flög till Madrid. Intresset har dött, för allt.

Jag behöver ett jobb.
Jag behöver ett liv.
Jag behöver en inspirationskälla.
Jag behöver något/någon att vara  glad över/med.

Öl är inte gott.
Whisky är fruktansvärt.
Vin går inte ens att lukta på.
Mat är förjävla tråkigt.
Musik ger ingen nöje längre.

Allt ligger på noll.

Jag kräver förändring.

Det är väntan på morgondagen som är längst. Det är tur att jag har ”Bejeweled blitz” och en tvättmaskin som håller mig sysselsatt.

Varför ska alltid de bästa kläderna (ett par byxor, en långärmad skjorta och en t-shirt) vara skitiga när man som mest behöver dem?
Varför ska jag  alltid få saker ogjorda när jag som mest behöver ha dem gjorda, helst igår?
Varför ska jag vara nervös när min nervositet oftast går ut över andra?
Varför ska jag…

Bejeweled blitz… det var det jag skulle hålla på med.

Man kan lära gamla hundar sitta, man kan även lära en finne från Östergötland att använda sig av normal svenska. Inte för att jag gett upp ”vart” riktigt än, men jag är på god väg att lära mig att inte skriva det.
Men hur som, det var inte det jag skulle prata om alls. Det var om hur det gick till när jag stal eller blev bestulen. Det är något som ni får avgöra. Och, innan jag börjar, det här är den enda sanna historien, den enda sanningen ni kommer att få höra. För hela händelsen är mörklagd från andra håll.

Jag hade en idé, en riktigt bra idé om jag får säga det själv. Det var något som verkligen låg nära hjärtat på mig. Något som verkligen skulle kunnat ändra min framtid. Jag hade blivit superhjälten på allas läppar. Jag skulle mer skrämmande än Batman, smartare än McGyver och mina fötter hade… i och för sig inte gjort ett bättre jobb än Chuck Norris fötter. Men försök ha lite fantasi och se mig som Det!*
Hur som helst, den här idén, vilket senare skulle bygga ut sig och bli en riktigt god plan, kom från ingenstans. Jag låg och gosade med min kudde, jag lovar att kudden kände sig riktigt nöjd där jag masserade in mina axlar i den, och låg och tänkte om natten. Jag tänkte så mycket att det till och med knakade till utanför fönstret då ett träd bestämt sig att lära en av dens (umm, hans, hennes, dens, dets?) gren en läxa.  Jag tänkte så mycket att vinden bestämde sig att flytta på sig åt andra håll. Jag tänkte till och med så mycket att jag somnade.

Helt utan förvarning så kom den här idén farandes till mig. Hur jag skulle bli en superhjälte som skulle kicka Rambo i vilket Tekken-spel som helst. en superhjälte som skulle spöa Beckhams underklädesafficher med hästlängder. En superhjälte, med en skördetröska.
Ja, min stora idé att äga en skördetröska med vilken jag skulle förgöra all ondska som finns på denna planet. För jag är inte Superman, så jag kan inte bege mig utanför vår skyddande atmosfär. Det skulle vara jag och min skördetröska på (och av) vägarna. Det skulle vara en skördetröska värdig att beskydda Reinfeldt och resterande regering från pajkastning. Det skördetröskan skulle till och med vara värdig att beskydda Obama från alla glåpord han fått stå ut med.

Men, ack så vaknade jag. Och jag insåg att jag redan blivit bestulen på den idén. Det hände länge sen.
Så jag är inte riktigt säker om jag ska ta betalt eller betala för min dröm plan.

(ovan ett klipp från tuben, för er som sitter på RSS
tack till ReginaldShoe för klippet)

Jag surnade till lite kvickt, drog på mig en morgonrock och tog en rökpaus. Jag mår bra nu. Jag har ännu inte blivit stämd.

Och just ja, jag har inte slutat skriva.

*inte clownen

Det var ett bra tag sen jag skrev något om Whisky. Det var banne mig länge sen jag testade något nytt. Det var det i och för sig inte men för att få en dramatisk början på inlägget så säger vi att det var så. Den här gången skriver jag kort om anCnoc [a-nock], som i nöt, eller så betyder det ätt och slätt: Kullen.

Hur som helst: anCnoc är en Highland-/Speysidewhisky som är len och mjuk i smaken. Destilleriet heter så mycket som Knockdhu och är beläget vid kullen Knock Hill eller Cnoc Dubh som det heter på Gaeliska. Cnoc som betyder kulle och dubh som betyder svart, (vilket de flesta som lyssnat ordentligt på Thin Lizzy borde veta med tanke på deras låt ”Roisin dubh” [Svart ros]). Men vad menar jag med ”Highland/Speyside”. Nå, hur jag än letar efter information om whiskyn eller destilleriet så hamnar jag alltid på Speyside distriktet. men på själva röret så står det klart och tydligt ”Highland single malt”. Jag antar att maltet kommer från högländerna och det senare destilleras i Speyside.

Whiskyn då? Jo, den luktar inte intressant, det är som vilken Highland som helst. Tråkigt må tänkas, men det är före man satt tänderna i hur det smakar. För smaken är frisk, len, mjuk med en svag inslag av malt och nöt (inte kossa då). Lite cashew här och där bara. När man sväljer så ligger eftersmaken i ett bra tag, något som endast de bättre åstadkommer.

Ett stort minus dock: Jag ser ingen anledning till att köpa denna wirre mer än en gång. För så intressant var den inte. Man gillar den när man dricker, men risken för att den glöms bort är överhängande. Sen är jag mer en som hittar mina största favoriter i Islay distriktet. Så, hatar du verkligen Islay, testa denna. Gillar du Islay, som jag gör, testa ändå. Den är snäppet bättre än Highland parks tolva, snäppet sämre än de äldre.