Skip to content

veckans album: Opeth – Blackwater Park

30 januari, 2008

Jag tänkte ta mig friheten att skriva in min favorit för veckan här. Man vet ju aldrig om någon är intreserad av att vidga sina vyer inom musiken, speciellt inom rock, goth och metal.

När jag hör någon nämna Opeth tänker jag genast på bandets tvära kast i musiken och Mikael Åkerfeldts tvära kast i sin sång. Med både tung ‘growl‘ och skönsång lyfter han upp musiken över molnen. Och på just denna skiva, Blackwater Park(BwP), så är det heller inte annorlunda att bandet, som då bestod av Mikael Åkerfeldt(sång & gitarr), Peter Lindgren(gitarr), Martin Lopez(trummor) och Martin Mendez(bas), chockar publiken med sina jazz-influenser. Progressiv-Deathmetal av hög kvalitet är vad detta är.

För att försöka förklara utan att skriva en för lång text så skulle jag grovt kunna beskriva att musiken och sången i BwP är en blandning av HIM som är körd i en mixer ihop med Amon Amarth. Alla tvärvändningar kommer fort och oväntat, det är som när man är tvärsäker på att man dricker kaffe men istället sitter man med en kopp o’boy i handen.

För alla som gillar att bli överraskad, eller metal över huvud taget, så är detta en skiva för dig.

Här kommer ett litet smakprov.

Bleak
Beating
Heart still beating for the cause
Feeding
Soul still feeding from the loss
Aching
Limbs are aching from the rush
Fading
You are fading from my sight

Break of morning, coldness lingers on
Shroud me into nightmares of the sun

Moving
I am moving closer to your side
Luring
You are luring me into the night
Crying
Who is crying for you here
Dying
I am dying fast inside your tears

Plunging towards bereavement faster yet
Clearing thoughts, my mind is set

/: Devious movements in your eyes
Moved me from relief
Breath comes out white clouds with your lies
And filters through me
You’re close to the final word
You’re staring right past me in dismay
A liquid seeps from your chest
And drains me away
Mist ripples round your thin white neck
And draws me a line
Cold fingers mark this dying wreck
This moment is mine
:/

Help me cure you
Atone for all you’ve done
Help me leave you
As all the days are gone

/::/
Night falls again
Taking what’s left of me

Slight twist, shivering corpse
Ornated with water, fills the cracks
Clasped in my limbs by tradition
This is all you need

mata ne
/aku

Annonser
3 kommentarer leave one →
  1. Mia* permalink
    6 februari, 2008 17:14

    Kul att du skriver om den här. Jag är verkligen ingen growl-älskare och har av den anledningen tidigare ratat Opeth. Men en Opeth-frälst kamrat hävdade bestämt att jag skulle gilla den här plattan och se, han hade ju rätt! Den är klart skön.

  2. 6 februari, 2008 18:13

    @Mia* – Vad bra att du gillar den. Opeth är ju så mycket mer än growl, så en som inte gillar growl har ett par spår på skivan som helt saknar detta.

Trackbacks

  1. veckans album: Amorphis - Eclipse « the ‘t’ in wicked

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: