Skip to content

ljuva 70-tal

29 februari, 2008

Då vart man officiellt utmanad för första gången. Och vad vore bättre än att hitta den ultimata låten från 70-talet? Det är ju där jag egentligen hör hemma, det är under 70-talet som den bästa musiken gjordes. Nu kan ni vänta er en vägg av text som förblindar era ögon.
Jag kan göra det enkelt för mig och bara skriva: ”bandet ‘X’ med låten ‘Y’ är det bästa.” men det gör jag inte. Det skulle innebära att det blir ett tråkigt inslag till tävlingen och det vill jag inte.

Ljuva 70-tal. Den förgyllda tiden då hårdrocken blev hårdrock, då Elvis dog och då punken började skrika. Tiden då drömmar kunde bli sanna och de utsvängda byxorna sågs vid varje gatuhörn. 70-talet är och kommer att förbli decenniet då allting förändrades.
Tiden då Black Sabbath med Ozzy ‘the prince of darkness’ Osbourne i spetsen fick halva jordens befolkning att gömma sig när det blev natt, medan en tredjedel bad till gud att stoppa djävulens framfart, den sista delen var fria. Deep Purple skrev en låt om en hotellbrand och KISS sminkade sig mer till ett gig än någon tjej kommer att sminka sig under hela livet. Steppenwolf fortsatte sin karriär med sina drogliberala antikrigs-kampanjer, The Beatles splittras och John Lennon släpper Imagine. Scorpions började bryta ner Berlinmuren, Blue Öyster Cult sjöng om japanska dinosaurier och vi fick för första gången se hur det blir när växelström och likström möts (AC/DC). Kort och gott, 70-talet är musikens decennium. Stora shower sattes upp på scenen för både Alice Cooper och David Bowie. Två stora munnar sjöng världen vackrare i Aerosmith och Rolling Stones. Kort och gott allt bra kom från den tiden, så det är otroligt svårt att utse en bästa låt, men jag ska försöka.

Jag är en albumlyssnare, så en speciell låt blir extremt svårt för mig, och många album skulle jag kunna plocka ut som det bästa från 70-talet. The wall(’79), Sabbath bloody sabbath(’73), The rise and fall of Ziggy Stardust and the spiders from mars(’72), The dark side of the moon(’73) eller varför inte Elvis sista skiva Moody blue(’77).
Men låt var det ju, och då finns det bara en som verkligen sjunger för mig, en låt som gavs ut i mitten av 70-talet, den har samma namn som albumet och det är herrarna i Pink Floyd som har gjort den. Resten av låtarna på skivan är väl inte direkt superbra, men den här låten får mig att rysa varje gång jag hör den, speciellt om det är en bra vinyl-pressning. Låten jag pratar om är…

…Wish you were here

Vilka det är som ska utse sina favoriter är WB, personen bakom eufoniallitteration, och dinokat.

mata ne
/aku

Annonser
3 kommentarer leave one →
  1. 29 februari, 2008 18:20

    Jag låtsas inte att jag är så smart att jag faktiskt kommer ihåg någon bra låt från just 70-talet, så jag hyllar med en Magnus Uggla. När han skrev den skiter jag fullständigt i, men det är en hyllning till ämne. Det bästa jag kunde göra! 😀

    ”På Kåren nittonhundrasjuttioett, tog en kompis med mej en dag,
    vi skulle kolla in ett häftigt band, som skulle va så jävla bra.
    Och efter ett par minuter, att bandet hade dragit igång,
    ja, hela lokalen svängde, och alla sjöng med i deras sång.
    Åh, vilket drag, vilket underbart drag,
    åh, vilket drag, vilket helvetes drag,
    vilket drag,
    vilket underbart drag.
    Och efter halva konserten tystades musiken ner,
    och en sångare i mörka solglasögon satte sig vid pianot ner.
    Det var det bästa jag hört, när rösten genom mörkret skar,
    ja, hela kroppen skälvde jag kan inte säga vad det var.
    Jag ska försöka förklara i ord, men jag tror det måste ses,
    men sån musik finns inte i dag och kommer nog aldrig mer.
    Åh, vilket drag, vilket underbart drag,
    åh, vilket drag, vilket helvetes drag,
    vilket drag,
    vilket underbart drag.
    När jag gick ifrån lokalen var det en röst i mitt hjärta som sa,
    den där sångaren med det storburriga håret kunde lika gärna va jag.
    Och när jag nu står på scenen, så minns jag varje gång,
    när sångarn med den spruckna rösten sjöng: ”When my minds gone”
    Åh, vilket drag, vilket underbart drag,
    åh, vilket drag, vilket helvetes drag,
    åh, vilket drag, vilket underbart drag,
    åh, vilket drag, vilket helvetes drag,
    vilket drag,
    vilket underbart drag.”

  2. 29 februari, 2008 18:25

    Yeah!

    Den här känns det som jag ska fundera, och skriva nån tanke om och inte bara en låt… Så blir det roligare. Ska ta tag i det senare under kvällen, eller morgondagen. Nu ska jag skölja av mig smutsen efter att ha bytt till sommardäck och rostskyddbehandlat sparklådorna… :/

    Until – trevlig kväll! =]

Trackbacks

  1. that 70’s « tentativa tankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: