Skip to content

jag ger dig dasspapper och rent vatten

6 mars, 2008

En andra utmaning har snubblat sig hit av någon lustig anledning. Av någon lustig anledning (deja vú) så vill drf (deja vú) veta vad jag jobbar med. Även som ”antiutmaning” har jag fått i uppgift att förklara mitt arbete. Så vad blir det då? ett positivt mot ett negativt, utmaning vs. antiutmaning. Blir det då en utmaningantiutmaning eller en antiutmaningutmaning. Nja, jag tar det som förklarar mitt jobb bäst. Anti.

Officiellt brukar jag förklara mitt arbete såhär:

Jag trycker på en knapp ungefär en gång per halvtimme. Ungefär vid varje hel timme så reser jag på mig och byter en metallklump och trycker på samma knapp.

Men för att göra den ”dreadförklädda halvgalningen som-inte-minns-länge” och den ”av ett annat kön som inte förstår” lite gladare så ska jag försöka förklara vad som egentligen pågår bakom de ‘hittils‘ låsta dörrarna i denna hemliga fasad kallad (endast av mig) ”den del av mitt liv som jag inte gillar”, eller ”kolgruvan”, eller ”där jag säljer min psykiska välfärd för småpengar”, kort och gott, där jag prostituerar mig.

För att få en inblick i det jag gör måste jag ta det från början. So here be it!
Det som skiljer mig från de flesta i min bekantskapskrets, är det att jag är den enda som har utbildat mig för det arbete jag utför om dagarna (läs tre pass i veckan). Efter grundskola, eller ”den tiden som inte längre finns”, så började jag gymnasiet (No shit Sherlock!), närmare bestämt ”Industriteknisk utbildning med teoretisk inriktning” med den coola förkortningen ”IT”. Tre års utbildning av manuell svarvning, manuell fräsning, manuell borrning, svetsning(gas, MIG/MAG, TIG & elektrod), datastyrd fräsning, datastyrd svarvning, datastyrd borrning, matematik(upp till och med E), fysik (upp till och med B), kemi, CAD och ritningsläsning. Hängde ni med på den listan?
Innan ni frågar så svarar jag: Ja, jag är överutbildad för mitt arbete.

Efter de tre åren som gick så följde försvarsmakten, ryckte in och fick leka militär i elva dar, fick en frisedel och började arbeta som kylspåpsmontör. Sex månader efter monotomt arbete bredvid ett band så fick jag ett erbjudande jag inte kunde säga nej till. Jag fick bli det jag var utbildad till, CNC-Operatör (Computer Numerical Control). Detta är ungefär hur mina hjärndemoners konversation gick då:

-YES! Jag får arbeta med datorer.
-Ja, eller hur!!
-Vaddå, det ser du ju på namnet!
-Jo, men du vet att det är ett skitgöra, gå till en fabrik varje morgon och svarva.
-VA? Nej, kommer vi hamna i en värld dominerad av män som snart fyller hundra år och är så gubbsjuka att vilken kvinna som helst får dessa män som snart fyller hundra år att tappa fattningen?
-Yes, det är vart vi kommer att hamna. Så se till att inte ha bögfobier, ditt långhåriga faanskap!

Så, CNC-operatör är kanske ett lite för glassigt namn för vad det egentligen handlar om. Det är svarvning och fräsning med hjälp av datastyrda maskiner som det egentligen är. Ett stundtals tungt arbete, men mestadels av tiden sitter man och väntar. Man väntar på tider då man får trycka på den där gröna knappen som säger åt maskinen att det faktiskt, vad den än tycker, är dags att ta sig ett krafttag och arbeta. Man väntar även på den tiden där man kan gå fram till maskinen och ta ut den detaljen som maskinen nyss sa var klar, så att man kan slipa till några hörn så att montörerna inte behöver skära sig på skarpa kanter. Men det man väntar mest på är den tiden då man får gå hem.

Men vad gör jag egentligen?
Jo, det ska jag svara på. Jag gör delar till pumpar, men inte vilka pumpar som helst, stora jävla as som kallas processpumpar. Det är pumpar som pumpar vidare pappersmassa, pumpar som pumpar hydralolja i pendeltåg och på tågstation. Oljeriggar, kraftverk av olika slag, vattenreningsverk… ni fattar, eller hur?

Det är på alla sätt och vis ett bra arbete, jag gör ju hellre det här än arbetar som modell eller något annat sånt ytligt. För jag känner att jag tillför världen någonting. Något litet, sådär i bakgrunden där man inte märks, något litet som de flesta inte ens tänker på.

Så, tänk på mig nästa gång ni dricker ett glas vatten. Tänk på mig nästa gång ni går på dass.

mata ne
/aku

Annonser
3 kommentarer leave one →
  1. 6 mars, 2008 2:42

    Ok…

    Tänkte bara tala om att du inte blivit utmanad.

    http://wb.blogg.se/1204767641_wb__alternativa_utman.html

    I skrivande stund är jag lite osäker på exakt hur detta blir i förlängningen, men just nu verkar det lika vettigt som whiskeyn smakar bra… =]

  2. 6 mars, 2008 2:51

    Nu är det klart! !

  3. Marie permalink
    17 maj, 2008 12:12

    Haha, underbart! Vilka otroliga formuleringar… och jag älskar din avslutning!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: