Skip to content

om fyra tassar och en svans

12 mars, 2008

Detta var egentligen meningen att bli en av mina värdelösa videologgar, men ödets nyck satte stopp för det. Det visade sig att jag hade så mycket att säga om detta ämne, på mitt, kanske, lite bortsvammlande sätt att själva videon blev ungefär för kort, alltså för lång för att youtube ville ta emot den. Så då får jag istället skriva lite om denna lilla antiutmaning som gullepluttan Mia så gärna ville att jag skulle göra.

Hunden, aku style:
Jag gör detta så kort som möjligt. Hundar är dumma i huvudet! Då har jag sagt det, den enkla lilla sanning som de flesta hundägare inte vågar erkänna. Det där djuret med fyra tassar (vid bästa fall) kan inte skilja på när någonting är ätbart eller icke ätbart, utan att först smaka på det såklart. Med lite träning så börjar djuret att förstå att gräs, det är bra när man ska rensa magen, och att gul lök, det är inte gott. Hunden är ungefär lika intelligent som en två-åring som bara vill stoppa allt i munnen (ni med sjuka tankar kan lämna sidan nu!).
Men visst kan det väl att ha en två-åring i de tio till femton åren som hunden lever. Man får många skratt, mycket gos och många tillfällen då man finner tröst i att ha en som kan lyssna, utan att förstå vad man säger. För visst kan man behöva prata av sig utan att få en massa frågor.
Men det häftigaste är nog att det får igång små tankar om utomjordningar. Tro mig när jag säger det, för så är det. Tänkte bara på det att när utomjordingarna som bor på Mars(för det har NASA bevisat med ett foto) tittar med ett teleskop på jorden, för att förstå vad som pågår, ska ta reda på vilka det egentligen är som styr planeten, så måste dom ju rent teoretiskt sätt räkna ut att det är hunden som gör det. På ena sidan har vi en livsform som går runt och skiter överallt, efter den livsformen så går det en annan som plockar upp skiten och med glädje bär runt på skiten en lång stund… ni förstår.
OK, ni vill kanske ha några bra anledningar till att skaffa hund. Om ni någonsin funderar på att skaffa barn men inte vågar ta steget att skapa ett liv som någon gång i framtiden kommer att suga ur er alla tillgångar såär en hund ett bra komplement. Nej, jag jämför inte barn och hundar, jag säger bara att det kan vara en bra erfarenhet att kunna ta hand om en livlig två-åring, upp till femton års erfarenhet av det borde väl vara nog.
Motion får man också. Promenader ett antal gånger om dagen gör att det blir lite motion, en och annan långpromenad på ett par timmar i vecka resulterar i ett lite friskare liv. Är du fet, men inte vill ta en promenad i ensamhet, eller inte vill gå på gym så kan hunden få dig smalare, om det nu är så att du inte vill vara fet.
En vän för livet kommer du få om du skaffar dig en hund.
Pälsterapi al’a super får man, en hund kan få en dålig dag att bli bra.

Sist men inte minst, det är bra roliga djur det där.

mata ne
/aku

Annonser
One Comment leave one →
  1. 13 mars, 2008 19:37

    *hostseinologihost*
    Det där med att prata med hunden. Nackdelen är nog att när man inte har en hund i vardagen längre, som jag, är att man ändå har vanan inne. Det som händer då är att man i vanlig ordning pratar om allt mellan himmel och jord fast utan en publik… Ja. Jag pratar för mig själv. Med mig själv. Jämt och ständigt.. Jag frågar mig själv om min egen åsikt, Jag är min egen berättarröst, säger saker istället för att tänka dem och inte alltid när jag är ensam. Jag är en höjdare att åka kollektivtrafik med. 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: