Skip to content

historien (del.01)

26 mars, 2008

Det finns en historia om en pojke, en pojke som är på god väg att bli en man. Den historien är en dyster historia. Pojkens största bekymmer här i livet är den del av livet som kommer efter det så kallade livet. Livet som, på sitt eget lilla sätt, är ett liv fylld av dåliga erfarenheter, dåliga beslut och en död guldfisk. Pojken, som nu är i sina näst bästa år, har även ett namn, men det namnet är inte viktig. För den här historien handlar om hans väninna, Linda.

Hon heter inte Linda, men hon kallas Linda, hon heter egentligen Linnéa Ingmarie Nadia Denice Andersson. Det kan för övrigt vara bra att påpeka för läsaren att hon inte gillar sitt smeknamn.
Linda är ett par år äldre än den tjugonde årsdag hon firade för ett par år sen. Hon jobbar sen ett par år som servitris på ett litet fik i en mindre stad ett par mil utanför en större stad. Denna mindre stad är befolkad av studenter, som pendlar till den större staden. På eftermiddagarna överbefokas det lilla fiket i den mindre staden av dessa studenter. Studenterna kommer till fiket av två aledningar. Den första anledningen är henne, hon är vacker. De manliga studenterna gör vad som helst för att få en glimt av henne där hon går och dukar av bord och tar emot beställningar i sitt vita förkläde kantad med spets. Resten kommer av den andra anledningen, de vegetariska skagensmörgåsarna.
Linda gillar uppmärksamheten, hon gillar blickarna hon får av pojkarna, men hon gillar driksen ännu mer. Det hon inte gillar är hennes hemlighet. För alla har en hemlighet som de inte avslöjar för någon. Det kan handla om ett dåligt barndomsminne som handlar om en död guldfisk som på eget bevåg hoppade ur skålen och olyckligtvis hamnade i toaletten samtidigt som fadern spolade. Hennes hemlighet är inte lika barnslig. Hon är bara rädd. Hon är rädd för att släppa någon in på livet. Hon är rädd för att binda sig och hon är rädd för att bli lämnad. Hon är rädd, för allt. Även fast ni kanske inte ser det på hennes putsade utsida så är hon rädd, tro mig.

Linda, en vacker servitris på ett litet fik i en lite mindre stad, befolkad av studenter, ett par mil utanför en större stad, gillar uppmärksamhet. Den uppmärksamheten är hon rädd för att mista. Det är hennes största hemlighet. Uppmärksamhet har hon fått hela livet. Som det enda barnet i mellanklassfamiljen så fick hon uppmärksamhet hela tiden. En bra uppväxt utan gräl, utan att någon förälder missade hennes pianokonserter och utan några semestrar utanför Sverige. Lysande betyg varvades med lysande resultat i volleyboll, som hon slutade med när hon fick jobbet på fiket. Uppmärksamhet är det viktigaste i hennes liv.

Detta är en dyster historia om Linnéa Ingmarie Nadia Denice Andersson.

mata ne
/aku

Advertisements
4 kommentarer leave one →
  1. 26 mars, 2008 11:24

    Åh vad kul med en följetong!

  2. 26 mars, 2008 11:32

    Vad snabb du skulle vara då… *ler lite blygsamt*

  3. 26 mars, 2008 12:02

    fan! nu måste man komma hit varenda dag och bita nervöst på fingrarna huruvida storyn om Linda har fått ett nytt kapitel eller inte.

    cliff hanger som fan!

  4. 26 mars, 2008 12:31

    visst måste det kännas jobbigt Stefan. Men jag är ju här för att irritera sådär litegrann. Vi får se när historien fortsätter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: