Skip to content

lördag till söndag

7 april, 2008

Som det står tidigare så fyllde jag år i går (söndagen den sjätte i fjärde). Desvärre så blev det inte någon fest hemma hos oss på lördagen, utan vi (jag, min älskade älskarinna, J, MK och MJ) tog oss en tur till Nykyrka, en håla mitt ute i skogen om man följer riks-50 söderut från Askersund, för att fira Os tjej som hade sin födelsedagsfest inpalanerad på lördagen. Därav så vart det inte någon fest hemma hos oss. Vilket var tur för jag hade inte orkat städa dagen efter. En rolig grej med det hela var att alla hade på något vis glömt bort mig, så som det bör vara. Så, det jag sa när vi anlände till det charmiga huset uti skogen var: ”Jag börjar spela min musik efter tolvslaget.” Vilket i sin tur fick de discodansande flickorna att svimma av skräck. Orden skar i flickornas öron på samma sätt som Freddy Krueger använder sina klor för att skära till en fläskfilé. Det blev tyst, jag skulle vilja skriva: ‘som i graven’, men discomusiken strömmade ur högtalarna med precis samma volym som innan. Jag och J fick, bildligt talat, huvudvärk.

Det bjöds på punsch, en söt sliskig punsch som jag antar tjejerna älskade, för den tog slut innan en kvart av kvällen var avklarad. Och det bjöds på whiskey, som inte tog slut, för att ta slut på whiskeyn som fanns där hade det behövts en pluton av sådana som mig, J och O. När det inte finns någon öl i sikte vill säga.
Jag var fullt utrustad med en av mina nya t-skjortor som min älskarinna köpt åt mig. En svart T-skjorta med fyra Jack ”the pumpkin king” Skellington ansikten på, svarta, sköna byxor och ett sinne redo att explodera med svart humor som i bästa fall förstås av en person i hela gruppen.
MJ och J började prata om osanna händelser, ett av dessa ska jag reda ut nu. Jag skulle aldrig prata finska med stackars taxichaufförer. De två är bara avis över att jag kan finska, som ibland brukar komma ur min käft utan att jag vet om det…
Nåja, kvällen för övrigt, till tolvslaget, var riktigt bra. Vi slapp MK, som raggade, MJ tjattrade på, J, O och jag njöt av drycker och älskarinnan snodde mina öl. Vid tolvslaget åkte discotjejerna iväg, ”Running away, ay? You yellow bastards!”, var ungefär vad jag kände, men jag höll vad jag lovade. En liten stund i alla fall. O slängde på lite Asta Kask och Strebers, och när MK får höra sånt, då rör man inte musiken.
För att sammanfatta, jag måste luta huvudet mot något när jag sitter. Hårdrocksdans är farliga saker som endast bör utföras av professionella.

Sensmoralen, om det nu finns något sånt, i denna berättelse måste vara; pizza är gott dagen efter.

mata ne
/aku

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. 8 april, 2008 7:43

    hehe, bara för att du inte minns det betyder det inte att det inte hänt…. Eller gör det det nuförtiden? Minns inte om reglerna har ändrats. I vilket fall skulle jag aldrig tala osant. Det vet ju alla.

  2. 8 april, 2008 17:37

    ”I vilket fall skulle jag aldrig tala osant.”
    Vilka osanningar du kommer farandes med.

  3. 9 april, 2008 7:47

    hmmm. Touche´.

  4. Marie permalink
    16 maj, 2008 22:24

    Vilken bra godnattsaga! Nu ska jag sova, glad i sinnet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: