Skip to content

störande med läkemedel

14 juli, 2008

Jag har kommit på vad det är som gör att jag stör mig lite på the cures senaste alster. Rättare sagt, deras album från och med 1996; alltså från och med ”wild mood swings”. Trummorna!
Jag har inte tänkt så mycket på vad det har varit för fel. Men jag gör det nu, i och med att de album jag lyssnar på mest kommer från tiden innan nämnda album. Så jag tog mig tid idag att hitta vad som var fel. Vilket är en otroligt svår uppgift för mig i och med att jag blir så glad av att höra Roberts röst och det fantastiska han lyckas med varje gång han bestämmer sig för att ta fram sin musikaliska sida och göra något nytt. En bra tidpunkt i och med att det bara är två månader tills nya skivan släpps.
Jag kom alltså fram till att det är trummorna jag stör mig på, och jag är visst inte ensam. Men det är inte så illa för mig som det är för vissa. Men fortfarande är det trilogin ”head on the door”, ”kiss me, kiss me, kiss me” och ”disintegration” som de gjort bäst, även ”wish” ligger även den nära hjärtat. Dessa fyra album rullar oftast här hemma. När jag bestämmer mig för att jag ska lyssna på cure.

Det som stör mig är alltså att virveltrumman får arbeta lite för mycket. Därför bestämde jag mig att se om det är en ändring av stilen eller en trummis som blivit utbytt. Vad är det då jag hittar? Jo, att de fyra album som jag listade upp (de jag lyssnar på mest), är de fyra album som har en specifik batterist. Nämligen Boris Williams, efter honom tog Jason Cooper över batteristrollen, undrar om det är det som stör mig, eller om det är Robert själv som tappat lite av det han hade. Jag gör i alla fall som de flesta andra, skyller på trummorna.

Men som sagt, jag är inte bitter, jag är glad, för jag har hittat det som stör mig, vilket i sin tur innebär att jag med glädje ser fram emot september då det senaste alstret ska inhandlas. Sen är ju Jason inte en så dålig trummis, han överdriver lite för mycket ibland bara. Vill man höra hur otroligt vackert han kan spela så ska man lyssna på Bloodflowers.

Och för att sluta cirkeln så får ni lyssna på Lol Tolhursts trumspelande.

mata ne
/aku

Advertisements
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: