Skip to content

hår

21 juli, 2008

Det har hänt många saker de senaste månaderna som gjort att mitt liv ändrats rätt så drastiskt. Det kan väl jämföras med, nu när kräftsäsongen är på intåg, hur en kräftas liv ändras från det att den lugnt och sansat kryper på botten av sjön, till att hamna i en bur med alldeles för lite mat och alldeles för många rivaler. Fast för mig blir det tvärtom. Jag är en av kräftorna som levt inne i buren för att hamna utanför, i den stora världen, där man känner sig liten, svag och ensam. Det är faktiskt så illa att jag tycker det vissa stunder.
Ensam är stark ” brukar man ju säga, men det är då man är ensam som man är som svagast. Man är fri, men inte stark. Alla behöver någo(n/t) att luta sig emot. Det är det jag saknar för tillfället, en stöttepelare för vissa stunder.

Det har alltså hänt saker, saker som jag vill, men inte vill, skriva om. Det senaste som hänt är att hunden, min bästa vän Max, har flyttat. I fredags omplacerades han på grund av ”ändrade familjeförhållanden ”, som det så fint heter. Han flyttade på grund av att, det känns förjävligt att erkänna, det inte fanns tid att ta hand om honom på ett godkänt sätt efter separationen (vilket jag inte har skrivit om) enligt mina normer.
Det som hänt är att Max har flyttat och jag har mist en del av mig som jag absolut inte ville förlora. Han var på sitt sätt en stöttepelare för mig; när man kände sig nere så fanns hjälpen nära tillhands, när man inte orkade med något så fanns han där och ordnade upp det trassliga. Det låter som att det är en människa jag skriver om, men pälsterapi är, enligt vad jag tycker, den bästa av alla terapier.
Det tråkiga är att jag inte känner såhär om katten. Visst, hon är underbar, men det är då något speciellt med hundar. En hund är en vän, en katt är en slarvig inneboende utan arbete som förväntar sig att maten alltid ska stå klart på bordet när hen vaknar. Det är något speciellt med stora hundar, man behöver inte vara försiktig är man kramar eller klappar dem. Därför vill jag inte vara hundvakt heller, för jag känner inget speciellt för min systers eller min mors hund, tyvärr! De är för små, stressade och ättriga för att jag ska bry mig något speciellt.
Ge mig pälsterapi, men det ska komma levererat i ett stort paket med tuggmotstånd.

Det jag ville komma fram till är i alla fall inget om hundar, utan det jag skrev tidigare i detta inlägg: ”Ensam är stark ”.
Jag var i Halmstad i helgen, mest för att slippa vara hemma i lägenheten efter överlämnandet av Max, jag flydde från verkligheten, men så distraherad som jag var där nere är jag tyvärr ledsen att meddela att jag verkligen inte var mig själv, i någonting jag gjorde/sade. På lördagen träffade jag en frisörska som skulle klippa mig dagen efter, så jag fick hennes nummer. Hon var otroligt trevlig den tiden vi pratade och hon hade bra idéer. Det var så jag tänkt att jag vill ha mitt hår.
Nåja, dagen efter ringde jag, lite för sent så att klippningen hanns inte med. Men det jag vill med håret lade hon ord på. Orden är sparade men de kommer inte användas. I och med att ensam inte är stark.
Jag kommer sitta här, i min lägenhet, och tänka på orden, ha små bilder i huvudet över hur det kan se ut med frisyren, men jag kommer inte göra någonting åt det. Det känns som att det kvittar, vem gör jag det för nu, mig? Det vore årets lögn! Jag har levt med långt rakt hår i så lång tid nu att det är vardag.
När jag vaknar på morgnarna så behöver jag inte borsta/kamma håret för att det redan ligger så som det alltid legat. Ska jag försöka spexa till min ”frisyr” så måste jag använda tre liter vax, fem stop gelé och spray i den kvantitet att min lägenhet förvandlas till ett ozonhål, och då pratar jag endast om vänster sida av skallen!
Mitt hår är mitt hår. Men! Jag skulle vilja ha nytt hår. ”What’s the point?” Jag funderar allvarligt på att bara raka av mig allt och börja om från scratch.

Ensam är inte stark! Inte till en början i alla fall.

matane
/aku

Annonser
5 kommentarer leave one →
  1. 21 juli, 2008 19:21

    Men hey! Även om du klipper dig så MÅSTE du ju inte bombadera huvudet med massa kemikalier. Hennes idéer om din frisyr skulle garanterat bli kanon, även utan gelé, vax eller vad det nu kan vara.

    Jag ska nog påminna dig i bland 🙂

  2. 21 juli, 2008 21:21

    Jag vill ju gärna testa frisyren, men jag är skeptisk mot att mitt hår kommer att ge vika för att bli kammat på ett annat sätt.

  3. 21 juli, 2008 22:42

    Tänk dig som ett tåg som åker samma bana varje dag. Dag in, dag ut, fram och tillbaka, varje kurva, varje raksträcka inetsade i minnet, monotont men bekvämt. Men rälset slits ut. Hjulen slits ut. Passar man inte på att underhålla då och då kommer tåget endera dagen spåra ur. Stor olycka.
    Dessutom har du spenderat större delen av ditt liv med att gå emot andras regler, tycker du inte det är dags att bryta dina egna?

  4. 21 juli, 2008 22:49

    dino: ”Dessutom har du spenderat större delen av ditt liv med att gå emot andras regler, tycker du inte det är dags att bryta dina egna?

    Tack! Det var nog det bästa någon kunde ha sagt. Salongen som du var på och klippte dig*, var personalen något att ha?

    *http://tentativatankar.wordpress.com/2008/07/10/forandringar/

  5. 21 juli, 2008 22:56

    aku: Jag fick lärlingklippning och jag är nöjd. Jag tror att om du vet hur du ska förklara, kanske tar med dig nån bild eller liten skiss så ska det gå bra. Dock fick jag känslan av att det var mer ett kvinnoställe, men det skadar ju aldrig att höra om de vill ha variation 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: