Skip to content

naket

11 augusti, 2008

Jag tar väl och svarar lite på det deeped vill veta, är intresserad av eller bara ger uppgifter för bloggarna i sfären. Nu har jag inte bloggat så länge och jag startade bloggen för att bara koma ut med lite oseriöst svammel av allt och inget, mest inriktat mot musikens värld. Inget som speglas i bloggnamnet eller mitt nätalias.

Anonym är jag inte, och jag döljer inte vem jag är på något sätt. Men ändå så känns det naturligt att ha ett litet alias, ”aku” i mitt fall, och att ha en lite skämtsam titel på bloggen. Jag börjar med aku.

Aku kan, om man kan sin Disney på Finska, förknippas med Kalle Anka. Jag gillar Kalle, han är den som är roligast i Disneys gamla klassiska kortfilmer. Men det har inget att göra med Aku Ankka, utan det japanska kanjit ”aku” som i korthet betyder: elak, ond, ondskefull, syndig, skändlig, gudlös, stygg, retsam.
När jag ser tillbaka på det jag skrev så inser jag att det inte var en så kort beskrivning av ordet, namnet, mitt alias. Jag är aku, kanske inte så ond, elak eller onsdskefull, men jag har små drag som gör att jag kan upplevas som så. Speciellt om jag träffar på folk som inte kan respektera andra för det de är och som tror att respekt är något som man endast kan mätas med hjälp av storleken på vapen. Jag kan upplevas som ond mot folk som inte låter en annan komma med helt färdiga argument innan de börjar skrika att man är dum i huvudet och mot folk som jag verkligen inte går ihop med. Mestadels de naiva som tror att livet är lika komplicerat som distansen mellan tumme och pekfinger. Jag är aku, till hälften i alla fall.

För att ta namnet på bloggen då, ”the ‘t’ in wicked”. Samma sak kommer fram här, beydelsen av ”wicked” är ungefär det samma som aku, vilket gör att det naturligt ska finnas med där. Den som kan stava ser redan nu att wicked inte har ett enda ”t” i sig, men det är en väl genomtänkt plan som för mig tog femton sekunder att tänka ut. Det jobbigaste med titeln är att den inte har något större flyt i sig, den låter barnslig och att den gör ont i andras ögon. Men hemligheten bakom den väl genomtänkta planen är enkelt.
Hemligheten bakom t:et är att jag heter ”Timo”. Nu har jag på ett enkelt sätt fått in både mitt alias och mitt riktiga namn i titeln.
Med små enkla medel får man en personlig blogg. En blogg som, om jag skulle jämföra det på ett sätt som många förstår, är designad för min skull lika mycket som universum är designat för Zaphod Beeblebrox. För ni kommer väl ihåg vad som hände när han gick in i tortyrkammaren?

Detta är den enkla och nakna sanningen om min blogg och mitt alias. Inget glamoröst, bara logik genom det hela. Jag är för tråkig ibland.

Annonser
7 kommentarer leave one →
  1. 11 augusti, 2008 14:49

    Cool story. Tack!

  2. 12 augusti, 2008 11:25

    Nice. Har varit nyfiken på det där ”t”:et ända sedan jag såg din blogg första gången. Coola bananer alltså.

    Men vilken tortyrkammare var det Zaphod gick in i och vad var det som hände? Jag minns varken eller, var för länge sedan jag sist läste boken. 😦

  3. 12 augusti, 2008 13:07

    tack båda ni.

    ”Tortyrkammaren” är dit Zaphod blir intvingad för att han ska få se hur obetydlig han är i universum. Hur liten han är i jämförelse.
    men det som händer är att han får reda på att det universum han befinner sig i är designat enbart för hans skull, så att han skulle klara sig undan just denna tortyrkammare. På det viset så slapp han ha ”myndigheterna” efter sig. För, inte kan man väl avrätta någon som är anledningen till att allt finns, det skulle ju orsaka en universal kollaps.

    Så var det, på ett ungefär. Jag kommer däremot inte ihåg vad kammaren heter eller var i boken den finns. Jag kommer ihåg en talande kråka och ett charterflyg som väntat på sina sista passagerare i x antal decennier någonstans i närheten av var kammaren ska finnas i boken.

  4. 12 augusti, 2008 17:44

    Aaaah just det ja, nu minns jag! Fast minns inte heller exakt var någonstans kammaren är.. för det är väl inte vogonerna som kör med den?

  5. 12 augusti, 2008 17:44

    De har ju sin poesi, menar jag.

  6. 12 augusti, 2008 18:25

    Vogonerna använder inte den tortyren, det har du rätt i. De har ju som sagt sin poesi.

    Oooo fläskige fontanell
    din smet bestryker mig
    med slibbfalusker ur en guttubral skrafån
    vid mina förfäders polyper vill jag skåda
    hur mjälla kakakläckans ögon smäktar i sin låda
    och eljest dränk min grämjelses garott med lim av torsk som aldrig förr

  7. malin permalink
    13 augusti, 2008 10:49

    Boken är ”The Restaurant at the End of the Universe” och tortyrkammaren heter ”the Total Perspective Vortex”; har inte läst dem på svenska så kan inte hjälpa till med de svenska namnen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: