Skip to content

arbete efter semestern

13 augusti, 2008

Det är intressant hur det kan gå till när man ”äntligen” hamnat på jobbet efter fyra veckors ledighet, när man ”äntligen” får sluta slappa i lugn och ro framför datorn, när man ”äntligen” måste ta sig någonstans varje dag och när man ”äntligen” slipper träffa sina vänner lika ofta. Den som upptäcker en liten del ironi i texten har fel, det är ”verkligen” så jag känner.

Måndag:
Kom till jobbet18:00, redan trött på det, och började göra det jag brukar göra. Pratar lite med kollegan för att få en liten uppdatering på hur maskinen klarat sig över de fyra stillastående veckorna, frågar lite om hans semester, berättar lite om min och går iväg för att hämta kaffe och röka en cigg. När klockan sedan slog 18:12 var det dags att ta över arbetet.
Jag gör klart de två detaljer som fanns kvar av den påbörjade ordern och går iväg till pallstället för att leta nytt. Där jag till min förvåning hittar en order, inga fler. Tidsplaneringen på den ordern ligger på ungefär två timmar på tre detaljer. Jag i min ensamhet klockan åtta på kvällen tycker: ”Ptja, jag kan väl köra det här och sätta mig och vänta till klockan elva då det brukar slinka ner fler ordrar.” Klockan blir halv elva och jag blir klar med detaljerna jag hade att göra, jag tog det lite lugnt i och med att jag inte skulle bli alldeles för förslappad med en timmes rast så sent på kvällen på första arbetspasset efter fyra veckor. Jag oställer (tar bort alla verktyg, skruvar loss chuckbackar och byter till fräscha fräsar, svarvskär och borr) maskinen.
Klockan slår elva, inga ordrar så långt ögat når. Tolv, inte än heller, nu börjar jag bli lite orolig, men det är ”lunch” så jag går iväg och snor en knäckemacka och tar lite extra kaffe (espresso – the best a brain can get) och röker lite till.
Halv ett är ”lunchen” över så jag tar mig mod att gå iväg till inlastningen för att se om det finns några som jobbar på lagret, det är ju de som ska köra ut material åt oss på maskinavdelningen, där hittar jag ingen. Jag letar i deras lunchrum, rökrum och utanför båda portarna där de ibland ställer sig för att få i sig lite frisk luft i form av nikotin, men det är tyst som i en grav. Jag börjar bli riktigt orolig nu. ”Ska jag verkligen inte få göra något mer än det jag gjort inatt?”
Jag bestämmer mig för att ta en liten resa till det olarmade kontoret, där kan man ibland hitta ordrar som inte egentligen ska köras, men som är inplanerade. Jag hittar lådan för min maskin, 1106, men det är tomt.
Jag tyckte synd om mig. Sista bussen åkte 21:33. Klockan var nu ungefär kvart i ett. Det betydde att jag var tvungen att vänta till klockan 6:15 för att komma hem, utan att ringa taxi. Det suger att inte ha körkort sådana nätter.

Det var mitt första arbetspass efter semestern.

Tisdag:
Jag kom till jobbet 18:00. Det jag får börja med är att ställa maskinen för en ny order på fem detaljer som tar två timmar vardera att göra klart. Det betyder att jag kommer att ha något att göra en gång i timmen, vilket naturligtvis innebär att jag kommer att ha en slapp natt med mycket dötid. Vilket var vad jag inte behövde. Jag ville jobba, jag ville hålla mig sysselsatt, jag ville så gärna hålla igång musklerna och hjärnan så pass mycket att natten bara skulle vina förbi.
Efter halva arbetspasset, 00:00, så kändes det som att jag jobbat hela arbetspasset. Jag var trött, seg och utsvulten. Det var ungefär då (tror jag) jag fick reda på att det finns en bra sida med mycket anime utan att man behöver ladda hem sakerna fysiskt, veoh. Där finns mycket bra skit, inte bara anime, och det är inte restrikterat till endast tio minuter så som youtube. Ni kan ju gissa vad jag underhöll mig med till klockan fem på morgonen då jag var klar med nattens order.

Onsdag:
Jag kom till jobbet 18:00, jag har varit vaken i dryga fyra timmar och jag får göra som dagen innan, ställa om manskinen för en ny order. Jag väljer ut det smidigaste och mest pålitliga av de som finns. För att vara säker på att det blir rätt och att det inte blir några missöden.
Ställer maskinen, laddar över programmet till första tempot och startar maskinen. ”PANG! BOOM! KRASCH! KLING! KLONG!” låter det över hela verkstaden.
Jag, lilla idiot, hade tagit fram rätt grovmaterial, fel order och laddat över fel program till maskinen. Verktyget som satt i gick att rädda och detaljen gick att rädda. Men denna vecka är fortfarande åt helvete. Tur att det är sista arbetspasset för denna första arbetsvecka efter semestern.

Jag vill sova.

mata ne
/aku

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 13 augusti, 2008 20:58

    Oooouch.. that sucks. 😦 Iofs jävla tur att inget gick sönder, men ändå, skittråkig första vecka so far, förutom animegruvan då. 😉

  2. 14 augusti, 2008 18:58

    Första veckan var ingen höjdare. Men, det är bara att bita ihop och komma igen. Sikta in sig på revansch i helgen då kompledighetstimmar ska arbetas in.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: