Skip to content

kemi eller hjärta?

22 augusti, 2008

Det är intressant det här med kärlek. Vad är det som gör att man blir kär, börjar älska och tycka att: ”Det här kommer vara för livet”? Är det så att människan inte är designad för att klara av ett liv i ensamhet? Vad är det som driver oss? Är det bioligiskt inprogrammerat i våra gener så att hjärnan sänder kemiska impulser genom hela kroppen eller har vi bara den där känslan? Jag ska inte försöka filosofiera den stora ”plågan” som några gånger i livet ger oss en käftsmäll som vi inte hade räknat med. Jag ska istället, utan att någon utmanat mig, ge er ett av mina två bidrag till Mymlans utmaning.

För att hålla mig borta från det sedvanliga nordiska, som jag börjar tröttna på för att vara ärlig, det är alldeles för enkelt, så ger jag er musik utan dess like. Det jag ger er har inte haft en historia, men som på senare tid har fått sig en. Det blir tyskt, det blir strängar, det blir synth, det blir trummor och det blir sång: Det blir, kort och gott, industriell hårdrock.

Eisbrecher ger oss här en underbar sång om förlust, om att vara ensam och att vara ‘ohne dich ‘. Äh, hur som helst, så heter låten i alla fall och historien jag kommer ge er är lite av den mer håriga varianten.

Ända sen omplaceringen av Max så har den har låten börjat betyda mer och mer för mig. Det räcker för mig att höra de första tonerna i låten för att jag ska bli tårögd och önska att jag hade min lilla älskling hos mig på soffan, i sängen och vid matbordet. Det finns två rader i texten som verkligen får mig att förlora andan. ”was ist die Sonne ohne dein Licht, was ist ein Bild ohne dein Gesicht” Lite hastigt översatt till svenska, för er som inte har brytt er om att ens försöka förstå tyska, blir det ”vad är solen utan ditt sken, vad är en bild utan ditt ansikte”. Det är min historia, jag tänker på ”min” hund, själsfrände, älskling och livskamrat.

Jag skulle gärna se vad syster, kusin och lilla ego har för något att kontra med. För att få dessa tre att skriva lite, och att få se om de två senare gillar små utmaningar.

mata ne
/aku

Annonser
One Comment leave one →
  1. 26 augusti, 2008 11:15

    Jag hopppade på utmaningen och publicerar kanske inte en kärlekssång men en historia som handlar om fred (det var tillräckligt nära tyckte jag)

    http://samikorpela.blogg.se/2008/august/karleksutmaning.html

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: