Skip to content

ståpäls på lurviga tofflor

9 september, 2008

Det är svårt att ådstakomma om tofflorna är gjorda av syntetisk material. Då är det faktiskt helt omöjligt. Men om vi bortser från faktorn: ”lurviga tofflor” så blir ståpäls mycket enklare att förstå. Fast, ”gåshud” är väl den rätta benämningen. Men det jag skriver är inte helt och hållet galet i alla fall, förutom tofflorna då. Är ni intresserade? Well, häng med i min historia.

Jag har under en tid nu letat och letat efter nya musik erfarenheter, det vill säga: Nya band att lyssna på. Det går väl si och så med den uppgiften. Oftast så koncentrerar jag mig på veckans bokstav (som nu är två veckor försenad) i alfabetet. Men Nu, när jag faktiskt har lyssnat på alla band som börjar på T så är det dags att göra något slött. Jag bestämde mig för att bege mig ut på jakt. Skjuta en älg, bli jagad av björnar, bli åtskrattad av kråkor och klappa ett par vargar. Det sista ska ni ta ordagrant.

Nå, hur ska jag få ihop ståpäls, lurvigt och klappa vargar? Ptja, det är ungefär lika komplicerat som att hitta svaret till: ”Vad får man om man korsar en elefant med en känguru?” Jag vet, den är gammal, det är anledningen till varför jag frågade. Men för att komma tillbaka till ämnet musik.
En sidonotering, som antagligen syns i alla mina texter: Det katatoniskt schizofrena skrivsättet jag har, jag vet inte var det kommer ifrån. Att jag på ett magiskt sätt kan hoppa från ett ämne till ett annat, men som på bästa Joe Labero maner ändå hänger ihop, är en hel ovetenskap som jag inte kommer fördjupa mig i. Det är på något vis en högre makt som styr mig, eller de där två personerna i mitt huvud som bestämmer vad mina två händers tio fingrar ska trycka på för tangenter.

På något vis så känns det tråkigt att aldrig få presentera Wolf (myspace), bandet som ger mig dagens ståpäls. Klassisk Heavymetal. Band som Judas Priest, W.A.S.P och tidiga Iron Maiden finns som en ständig påminnelse när man lyssnar på det de spelar. Vad kan jag säga mer? Jo, Om man nu ska hålla på med metal eller hårdrock så kan man i alla fall välja ett bättre namn än det som man kallar världens fjolligaste och fulaste hundras. För, visst är vargar brutalare än pudlar? (retorisk fråga)

WolfI will kill again

Så har jag varit en av de som tyckt att den gamla Blue Öyster Cult dängan ‘(don’t fear) the reaper ‘ inte får göras cover på. HIM gör den bra, men inte tillräckligt bra för att kunna kallas en _utmärkt_ cover. Men jag har visst lärt mig att det finns undantag till allt man säger. Så, gör man den gamla klassiska dängan lika bra som de fruktade vilddjuren från urskogarna som livnär sig på… umm… katter… så får man göra en cover på den låten. Det är riktigt intressant att höra hur en bra ”rock”-låt blir en nästan perfekt heavy-fucking-headbanging-until-your-hair-falls-off-and-you-get-brain-damages-that-turns-you-into-a-vegetable-metal-låt.

All heder åt grabbarna i Wolf.

(don’t fear) the reaper

mata ne
/aku

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: