Skip to content

the rich will go on

21 september, 2008

Med tanke på telekompaket, fildelning och skivjättar så kanske det här är något att tänka på.

Ta inte det här på fel sätt. Jag är på många sätt och vis emot fildelning, mest när det gäller musik. Endast när det gäller musik. Men! Det är, har blivit, för dyrt att köpa varenda skiva man är intresserad av. På det sättet är den ”olagliga” fildelningen ett bra verktyg. Jag kan på ett enkelt sätt få hem en skiva, lyssna igenom det som finns och genom det sättet bestämma mig om det är värt att lägga ner ~150:- för att fortsätta lyssna på det. När man är HiFi-intresserad så får man betala de där extra slantarna för att få ut det perfekta ljudet serrö, till vilket det inte finns några genvägar.
Jag uppskattar verkligen artister som ger ut det de gör gratis, men jag har fortfarande problemet med att jag helst vill ha den där fysiska skivan med det där snygga konvolutet tillverkat av det glansiga pappret. Att hålla i konvolutet och bläddra i den samtidigt som musiken spelar ger mig en inre ro på något sätt. Jag kopplar bort det tråkiga vardagliga tjafset, mitt inre slutar koka när musiken strömmar ur mina Jamo Classic 8or (som namnet förtäljer så är de designade för klassisk musik, men fungerar utmärkt till hårdrock) och mina öron njuer av varje ton. När jag däremot lyssnar på lame(mp3) komprimerad musik så försvinner nästan allt det dynamiska, här hemma fungerar det inte alls då ljudet känns platt och livlöst.
Kommer vi in på det tekniska så är inte CD-skivor att föredra heller, då loudness war slaktar det dynamiska i musiken bara för att det ska låta ”OK” när folk komprimerar deras skivor till, t.ex, lame. Och! för att skivorna ska kunna spelas i bilar när man håller 140km/h på motorvägen bland femtiotal långtradare från Polen fullproppade med bärplockande polkamusiker.
Jag har skrivit om det här tidigare, Men jag känner att det var dags att upprepa sig själv lite.

Vi kollar lite extra på loudness war. Vi tar ett exempel som levt igenom vinylen, födelse av CD och fildelning, Iron Maiden. Om vi tittar på denna video så ser man att i början av deras karriär så höll sig musiken på en bra volym med bra dynamik. Man kunde vrida upp raten och skrika ut hejvilt vad man vill få ut utan att musiken lät skit. Den stora brytpunkten kom runt 1995. Det var då när den nya generationen fick komma fram, de som inte haft några erfarenheter med att mastra vinyler och det enda de behövde var att få allt ljud att få plats i CD-spåret. Det är då loudness war började ordentligt.
Med möjligheten att få in mer ljud med en högre volym på alla ljud så började skivjättarna tävla om vem som kunde ha mest möjliga förstörelse av högtalare, till en kostnad av musiken. INGA band eller artister kommer undan det här. ALLA band och artister som efter 1995 gett ut en CD-skiva har råkat ut för det här. Det är nu, på senare tid som vissa bolag börjat förstå vikten av ett bra dynamiskt omfång i ljudet som spelas. Ta till exempel Tom Pettys senaste med Mudcrutch där man på CD-utgåvan kan läsa:

Technical note: The Audiophile CD is made from the same uncompressed stereo masters as the vinyl pressing. It reproduces the music’s full dynamic range, so the quiet parts are quieter and the loud parts are louder – just as they were performed. To achieve full dynamic range it’s necessary to master with less overall level, so the Audiophile CD may not sound as ”loud” as the Standard CD or Download. To compensate for this, put it on a high quality system and turn it up!

Det ska tilläggas att denna skiva kom ihop med vinylutgåvan. Och tråkiga med ett dynamiskt omfång är att det inte gör sig bra i lame.

Audiofil som jag är, även utan en supermodern HiFi-anläggning, så gillar jag trenden som vissa bolag börjat med. De har, i Tom Pettys fall, gjort en mastring för audiofilerna som kommer i både CD och Vinylformat, så har de gjort en mastring som fungerar för bilstereo och lamekomprimering. Häri ligger mitt lilla intresse i att fortfarande ha kvar skivbolagen, tyvärr så känner jag på detta viset. För jag tror inte att en artist som ger ut sina egna skivor någonsing kommer ha råd med att lägga ner tid på två olika utgåvor för två olika grupper av köpare. Vilket betyder att de gör en utgåva för den större massan.
Jag hoppas att den dynamiska trenden fortsätter från skivbolagens sida så att man kan fortsätta tycka så och kunna hålla huvudet högt när man i ärlighetens namn går ut och säger det man verkligen känner.

Däremot så behöver det inte betyda att jag håller med om allt de håller på med, till exempel det de hållt på med i telekompaketet.

Mudcrutch, Lover of the Bayou

mata ne
/aku

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: