Skip to content

jag har också blivit ”kränkt”

24 september, 2008

Hur kan så mycket hända i världen som man kan koppla ihop med sig själv? Jag kommer ihåg för ett år sen, på ett ungefär, när det var dags för en Halmstadresa. Då bestämdes det att vi skulle resa med Swebus Express från Linköping. Vi stod och väntade på bussen och såg att folket flockades runtomkring oss som bin flockar sig runt honung.
När bussen till slut, försenad, skulle plocka upp oss så märkte chauffören att det inte fanns tillräckligt med plats för oss ombord. Vi hade köpt biljetterna via nätet men inget kunde göras åt det. Min reaktion, på finska, uttalades som en tyst mantra med ”viskande” röst: ”No, voi saatana. Perkelen helvetti!” (jag tror att de flesta kan räkna ut vad det betyder). Det hela slutade ändå lyckligt, taxi beställdes. Den hämtade upp oss och vi fick sitta i en skön bil ända ner till Jönköping. Chauffören var trevlig.
Väl nere i Jönköpings central så var det dags att slänga över packningen, det var då jag verkligen märkte att kränkningen inte endast innefattade att jag var hårdrockare, utan också finne. ”Tyvärr, det finns ingen plats på bussen åt er.” Nåja, det var bara att hoppa in i taxin igen. I Hyltebruk, 1/3 kvar av sträckan mellan Jönköping och Halmstad, fick vi äntligen gå ombord på bussen. Hela taxiresan kostade lite över 6,5 lök, naturligtvis stod swebus för den kostnaden. Det kan vara läge att informera att den resvägen har tagits bort av swebus, jag undrar, varför?

Nåja, jag kände mig inte kränk över det. Om jag ska beskriva det med ett par ord så skulle jag använda: ”Kul” ihop med ”erfarenhet”, något som familjen i fråga inte känner. Tåget hade alltså börjat rulla, vilket betyder att resan är påbörjad och lokföraren inte ska stanna. Hur skulle det se ut om ett passagerarflyg modell Airbus A380 skulle stoppa alla motorerna i början av startbanan?
Om jag hade haft barn så hade jag i alla fall sett till att de är med mig när jag ska resa iväg, det ligger i föräldrarnas ansvar att _inga_ barn blir kvarlämnade. Inte lokförarens, pilotens eller kaptenens. Att det sen skulle gå så långt att ombudsmannen för etninsk diskriminering kontaktades var ju ingen direkt överraskning. Det ligger i modet att bli kränkt, det har det varit ett bra tag.
Jag ser inget disriminerande i beslutet som lokföraren gjorde, han följde de regler som satts upp av företagesledningen, vad mer kan en anställd göra?

mata ne
/aku

Obligatorisk läsning: På bloggen Beneath a steel sky finns inlägget ‘Akten om min pappa – perspektiv om övervakning‘. Det må vara mycket text, men det är mer än läsvärt.

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 29 september, 2008 5:35

    Mja, jag kan förstå varför familjen var så snabba att dra slutsatsen diskriminering eftersom det (antagligen) är det bemötandet och tankesättet de har fått lära sig att ha. Det är inte sällan jag har gnisslat tänder inför ”lilla gumman”-attityd och kommer ofta på mig själv att leta efter den om den skulle utebli.
    En fråga man kan ställa sig är om en tysk turist i samma situation skulle dra samma slutsats?
    Lite småklantigt att glömma sitt barn, dock…

  2. 29 september, 2008 21:01

    småklantigt, jag tycker det är under all kritik. Visst, människan gör misstag ibland, men inte fan ska föräldrar glömma sina barn.
    Skulle inte förvåna mig om han kommer hamna i TV om tio år och få berätta ut om den ”traumatiska” upplevelsen han var med om.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: