Skip to content

(dys)funktionella familjer

3 oktober, 2008

Jag förundras alltid över att den perfekta dysfunktionella familjen består av en hårt arbetande far, en hemmafru, en femårig dotter och en tonårspojke som råkar vara punkare eller hårdrockare. Alla vet ju att det är familjen som Gud glömde, sket i eller tittar på varje dag likt en Svenson som följer alla dockussåpor som uppfunnits av sjukt vridna människor.
Visst kan hårdrockare och/eller punkare vara rebelliska, men inte är vi mer rebelliska än de där som lyssnar på kvinnoförnedrande gangstarap, sexobjktifierande (ett påhittat ord) ”I’msohornycomefuckme”-pop eller extacy fylld dunk-dunk. Ni vet, den där musiken som låter likadant, vilka/vem det nu än är som är upphovsmakare till den.

De senaste som gått ut med sådan reklam är TV3, Viasat 3 eller vad de nu än kallar sig. Det är inför premiären för ”S.O.S. Familj” som de satt upp afficher där fadern står i bakgrunden och agerar förbannad, modern sitter i soffan och ser besviken ut, dottern kikar fram helt i oförstånd av vad som händer och sonen står i förgrunden och ser allmänt rebellisk ut i punk-kläderna och emo sminkningen, med den sönderslagna gitarren i högsta sving.
3:an verkar inte ha förstått det här med att följa strömmen. Så som jag har förstått det så går de flesta, hårdrockare eller ej, genom en tid av tonårsrebelliska upptåg där man testar på allt möjligt lagligt/olagligt. Rätta mig nu om jag har fel, men är inte minoritetsgruppen (om man får använda ett sådant ord i detta sammanhang) de som inte lyssnar på radiomusik? De som hellre letar upp något som alltid spelas med hjälp av trummor, basgitarrer och sexsträngsinstrument, då menar jag att de där är de konstanta ingredienserna. Är inte minoritetsgruppen de som hellre lyssnar på Disturbed, The Ramones eller, varför inte, The Cult?

Ska jag säga det som alla andra så kanske man skulle känna sig kränkt. Ni som inte känner mig förstår inte att jag har en sådan självdistans att jag kan ta emot vilka glåpord som helst om vända det till något som har med humor att göra. Det är så man ska se på reklamen. Det är sarkasm i högsta nivå, det är samhällskritik så det skriker om det, det är humor i riktig Galenskaparna&Aftershave-stil. För vad vore dagens samhälle utan stereotypyiska synsätt och fördomar. Läser ni högre upp så har ni tre sådana uttalanden om tre andra musikstilar.

Alla har fördomar, det är ingen som kommer undan. Alla tänker på stereotyper, ingen kommer undan. Hör jag någon säga att de inte har fördomar så vet jag att de ljuger. Det många däremot säger är att man ska försöka kämpa för att få slut på sådana tankar, men varför ska det behövas. Jag tycker om att tänka på ointelligenta Amerikanare, fega Svenskar och supande Finnar. Jag tycker om att kunna ta fram humorn i skämt om Norskar och blondiner. Jag gillar leka med tanken att varenda stad på något sätt och vis har en Emotrappa där alla deprimerade svartsminkade ungdomar samlas för att prata om vilket gilletthuvud som är skönast att använda. Jag finner tankar om att Muslimer förnedrar kvinnor är lätt roande. Speciellt när man vet att så inte är fallet i någon av grupperna.
För vi vet ju att Göteborgarna inte är de sämsta bilförarna i Sverige. Vi vet att Stockholm inte endast befolkas av ”förståsigpåare” och ”stureplansbrats”. Vi vet att det finns Skåningar med något inanför pannbenet. Vi vet att den godaste pizzan bakas i Motala.

Fördomar är bra, till viss mängd, för utan fördomar skulle vi inte bli förvånade över när vi har fel. Vad skulle man ha för nytta av livet annars?

mata ne
/aku

The path to wisdom does, in fact, begin with a single step.
Where people go wrong is in ignoring all the thousand of the other steps that come after it. They make the single step of deciding to become one with the universe, and for some reason forget to take the next logical step of living for seventy years on a mountain and a daily bowl of rice and yak-butter tea that would give it any kind of meaning. While evidence says that the road to Hell is paved with good intentions, they’re probably all on first steps.

/Terry Pratchett (Hogfather)

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: