Skip to content

läsare varnas! detta är en historia om hur det inte ska gå till

28 oktober, 2008

Dörren öppnas. In i konferensrummet kliver två blåklädersklädda män i övre medelåldern. Dörren stängs. Det står ett bord med fem stolar i det väl lysta rummet med luftkonditioneringen avstängd. På tre av dessa stolar sitter tre män, klädda i de senaste kostymerna från Armani. Det ligger fem genomskinliga mappar med pappersark på bordet.
De två männen i Blåkläder tittar lite nervöst på varandra, de vet vad som väntar, de har varit i det här rummet två gånger i veckan i lite över ett halvår. De vet vad som väntar, de har haft samma diskussion med samma Armaniklädda män i lite över ett halvår, två gånger i veckan.

-Har ni tänkt på vårt erbjudande? säger en av de Armaniklädda.
-Ja! säger båda av de Blåklädersklädda i kör.
-Vi svarar som vi gjorde förra gången vi gick igenom det här, fortsätter den ena av dem.
-Så det är ett ”Nej” alltså? frågar en av de andra Armaniklädda.
Han får ett jakande svar och den tredje Armaniklädda ger ifrån sig en djup suck innan han talar:
-Så vi är tillbaka på ruta ett igen och vi ska försöka få er att förstå att vårt sätt är det bättre?
-Det kommer inte hända, säger en av de blåklädersklädda. För vi har tagit kontakt med fackets centralstyrelse och de kommer att gå igenom allt vad som händer på det här företaget.
-Just det, fortsätter den andra. I och med att ni inte har gått med på våra krav att alla ska få lika höjning på lönerna, vilket de arbetare i det här företaget som är med i facket har beslutat genom öppen röstning, så var vi tvugna att gå den vägen.
-De kommer från och med idag… börjar den första innan han avbryts av en av de Armaniklädda.
-Men! utropar han.
-Vi, avbryter en av de blåklädersklädda, har kommit hit och gått härifrån i över ett halvår och löneförhandlingarna har inte kommit en ruta framåt. Ni gav oss inget val. Bered er på en ordentlig revision.

Detta är en sann historia. Det var ungefär så det gick till för ett par månader sen: Löneförhandlingarna är inte klara än.
Det positiva är: När lönerna väl blir klara så får jag pengarna retroaktivt. Det andra positiva är: Det blir ränta på mina pengar.
Det negativa är: Räntan på mina pengar går till företaget.

Visst, ekonomin i världen… Men detta företag går otroligt bra nu, vi har haft försäljningsrekord på försäljningsrekord i flera månader nu och inte blir det sämre. För resterande tiden detta år har vi en orderstock som nästan överstiger vår, plus våra legoleverantörers, kapacitet. Företaget frodas, men inte får vi arbetare lön för mödan för det.
Går det bra för företaget så ska ledningen visa uppskattning. För går det dåligt för företaget så är det klart som fan att vi arbetare ställer upp för företaget. Det är som en enkel ekvation:
x+y=z (x=arbetskraft, y=företagsledningen & z=ökad tillväxt)
Nu försöker istället företagsledningen bevisa att ‘x‘ egentligen är så abstrakt att det egentligen inte finns, ungefär som vegetarisk bacon. Utan arbetskraft, ingen ökad tillväxt, utan en företagsledning, ingen ökad tillväxt. Det är inte undra på att man helst vill sitta hemma och försvinna ut i tomma intet.

Det här företaget har bevisat för mig att jag inte är värd ett ruttet öre, för jag finns inte.

Jag går här (och har gjort ett bra tag) i tankar på att sluta jobba och istället bli arbetslös. Företaget har till julen på sig att fixa det här. Efter det börjar jag söka mig bort.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: