Skip to content

när det går åt fel håll

5 november, 2008

Jag ber om ursäkt, men stundande kris här på gruvan gör att jag kommer att fortsätta blogga om arbetet. Det spelar ingen roll om det är tråkigt att läsa om eller om det på något vis kan ses som omoraliskt eller oetiskt att hänga ut ett icke namngivet företag på grund av bristande personalpolitik, eller vad man nu ska kalla det. Här kommer i alla fall det senaste i hela faderittan. Men det kommer en liten twist i slutet, det lovar jag.

Mötet som hölls om varslingarna är det tyst om. För denna vecka, antagligen idag, så ska ledningen ha möte med IFmetall för att lösa det hela på fredligt sätt. Ingen har fått veta något om hur många som får sluta eller från vilka avdelningar dessa x antal ska plockas från. Vi vet inte om det är de inhyrda som ryker först (har ingen aning om hur avtalen är skrivna) eller om de börjar plocka av oss tillsvidareanställda. Vad jag vet så har vi inga vistidsanställda vilka, jag antar, hade fått gå innan oss tillsvidareanställda.
För tillfället så går de flesta anställda och är rädda, för att de kanske måste lämna stället, i och med att de känner att de inte kommer få jobb någon annanstans. Själv känner jag mig rätt så säker, till en 85% säker i alla fall. Det jobbiga är ovissheten, att veta att det kommer varslas men inte hur många. Men jag håller kvar det jag känt hela tiden: Det skulle inte vara hela världen om jag skulle ryka. 1. Jag är ung 2. Jag kommer säga upp mig inom tre kvartal 3. Jag kommer få ett nytt jobb.

Löneförhandlingarna är svårare för tillfället. De centrala förhandlingarna har inte påbörjats än (en fågel har viskat i mitt öra). Motalas kontor har kopplats in men längre än så har det inte gått. Innan centralen kopplas in så vill vår nya VD vill ha ett möte med IFmetall denna vecka, antagligen efter mötet om varslingarna, för att få reda på vad det är som tar sådan tid. Han är inte glad, vilket jag heller inte skulle varit om jag kom till min nya arbetsplats och det första man möts av är ett trassel som liknar det något ur en Japansk zombiesplatterfilm.
Vi (på golvet) är alla överrens om vem/vilka det är som förhalar det hela och jag har en liten känsla som säger att VDn är på arbetarnas sida i den här frågan. Eller, att han håller med oss om att de här förhandlingarna skulle varit över för länge sedan. Så mycket begär vi inte, vi begär att alla ska behandlas lika, inget annat.

Det har gått åt fel håll sedan förhandlingarna påbörjades, och varje gång man får nyheter så verkar det som att vi tar ett steg framåt och två bakåt, ungefär som det här med FRA:
Först verkade det som att det inte skulle bli av alls, sen röstades den igenom med femton kompletterande punkter, vilka nu är borttagna så att orginallagen, den som inte skulle bli av, är det som gäller. Det här verkar bli snurrigare än en Tarantinofilm, det blir en cirkus fylld med schimpanser av hela fadäsen. Att borgarna (oj, förlåt, alliansen som de så fint kallar sig) inte förstår att det inte är så man samlar på sig röster, att det inte är så man bygger upp ett förtroende.

Det är inte svårt att kalla folk för idioter när de beter sig som sådana.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: