Skip to content

the fifth of november

5 november, 2008

remember, remember the fifth of November,
the gunpowder treason and plot,
I see no reason
why the gunpowder treason
should ever be forgot.

Vi börjar med början av den tradiotionella versen om Guy Fawkes, historiens (om jag inte missminner mig) första terrorist.
Det var så mycket historia jag tänkte gå in på, för det är inte alls vad den här postningen handlar om. Visst, det är den femte november och ”V for Vendetta” kommer nog antagligen rulla hos många som kvällens film. Men det finns en annan anledning till varför jag skriver idag.

Om det finns någon som kommer ihåg vad jag skrev den 8 juli detta år så vet ni att jag sedan dess sett mig som partilös. Och det är så jag tänkt att jag skulle hålla på med ända tills jag hittade ett bättre alternativ. Jag citerar mig själv:

För ärligt talat: Hade en vänsterregering suttit där högern nu sitter så hade vi fortfarande levt i ett övervakningssamhälle, vem tror annorlunda? Partipiskorna hade vinit lika hårt då som de gjorde nu. Ja, De röstade nej. Men de röstade inte mot förslaget, de röstade nej mot alliansen. De röstade mot sina motståndare, de röstade för att få sitta högst uppe efter nästa val.
Jag har tappat förtroendet, försök övertyga mig varför jag ska rösta på något över huvud taget. Försök vinna tillbaka mitt förtroende. Försök bara!

Det var lite bubblande ilska som kom fram den dagen, det var lite bubblande ilska som jag släppte ut. Jag känner fortfarande på samma sätt.

För att hoppa från historia till nutid så har väl inte många missat att regeringen fört alla bakom ljuset, dragit av oss näsorna och huggit stilletten i våra hälsenor. För de där 15 punkterna som kompletterade lagförslaget så att man teoretiskt sett skulle bevara den personliga integriteten har slopats när lagen faller i kraft den första januari. Jo, ni läste rätt mina vänner och fiender. Det är ett till slag i ansiktet som får mig att tappa förtroendet för politiken, för den ”demokrati” vi har i det här landet.

Det är då lustigt hur det kan gå (för att hoppa tillbaka i tiden lite) när man bestämmer sig att vara partilös. För nästan direkt efter det beslutet så tog jag paus, sen efter en månad ungefär så började jag leta alternativ. Läst runt i partiprogram och bloggar och vad allt heter. Jag känner inte längre att ”ett hjärta är alltid rött, ett hjärta har alltid rätt”, utan att avslöja för mycket.

När vi nu hoppar till idag istället så kan jag ju avslöja att jag har läst väldigt mycket, även under mina omotiverade och orklösa dagar. Jag har läst tills mina ögonhålor fyllts med tårar och så att min ”böcker att läsa”-hög har vuxit sig högre än mitt diskberg. Jag har alltså skitit i ett av mina favoritsysslor för att lära mig vad alla vill och vad som är det, för tillfället, bästa alternativet för mig.
Lite vemodigt känns det. Förra valet sa jag: ”Aldrig i livet!” (En sak man lär sig tidigt är att aldrig säga aldrig).

Här kommer det, det stora avslöjandet: Det finns en stor risk att jag, när nu den tiden är här, kommer att rösta på piratpartiet. Mest på grund av integritetsfrågorna och och krigen mot medicinpatenten och mjukvarupatenten. Det är där jag finner att partiet tänker precis som jag. Frågan om upphovsrätten är mycket svårare, men en sak är säkert, utan fildelningen hade jag inte lyssnat på en fjärdedel av det jag spenderat pengar på. Så jag ställer mig vid den fria fildelningen och tittar lite snett på att den kommersiella ensamrätten endast sträcker sig till fem år, låter lite väl kort i mina öron, livstid+70 år är dock för långt. DRM är ett påfund som inte borde kommit till och den fria samplingen är något som ska finnas, det finns knappt något mer idiotiskt än att kalla sig för en artist men ändå ”låna” saker av andra? Så visst, släpp den fri så kan vi skratta åt dem som gör det.

En sak är säkert i alla fall. Jag kommer fortfarande köpa skivor så länge de finns, för det är så jag vill ha det. Jag älskar den fysiska CD och Vinylskivan.
Har jag kommit ut ur garderoben tillräckligt mycket nu, eller måste jag visa hela kroppen? Nåja, Jag är i alla fall en CNC-operatör, audiofil och musikälskare.

Åh, en sak till. Den lila färgen skär sig med mina ögon, så jag kommer fortsätta bära svart.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: