Skip to content

tre gånger tre i kvadrat där roten är dubblad

10 november, 2008

Det är med dystra toner av mitt livs soundtrack för de senaste månaderna som jag fick reda på hur det kommer att se ut på företaget om ett tag. Det ska varslas, nu är det klart, det är även klart hur många som får gå. Hela frågan har legat som en sten i mitt bröst, fastkilad mellan min vänstra lunga och hjärtat. Den har inte släppt än, men dess volym har minskat till ungefär tre fjärdedelar av sin ursprungliga storlek.

Varslingen var inte så omfattande som jag till en början trodde. Istället för de femtiotal, som jag hade räknat med i och med den ”alarmerande” situation som företaget ”står inför” ur en kosmisk synvinkel, vilket på denna jord inte betyder ett dugg, så blir det istället 18 personer som får gå. Nio från kontoret och nio från golvet.

På golvet händer det inte så mycket för de anställda enligt det jag har fått höra (jag fryser om fingrarna, så det är svårt att skriva med det gamla tangentbordet jag sitter vid) av de som har jobbat dag. Det måste tilläggas att som nattarbetare är det extremt svårt att hitta tillförlitlig data över det här i och med att det fortfarande endast viskas om det här, och det är så rykten börjar.
Men i alla fall: Nio av de dryga femton inhyrda här på golvet kommer inte få förnyat kontrakt med företaget. Så inga företagsanställda (orkar inte leta efter det riktiga ordet) får gå. Vilka är inte klart än, men om det skulle stämma så har jag redan en rätt så bra bild över vilka det är och om jag har rätt i detta så kommer jag antagligen tvingas gå från mitt lyxiga nattarbete till att än en gång leka tvåskiftare. Vilket i och för sig inte skulle vara helt fel i och med att jag då får sex dygn ledigt, i ett sträck, varannan vecka (det fina med tolvtimmarsskift).
Det tråkiga är att jag än en gång måste lära mig att bli en av de vidriga morgonmänniskorna och försöka fördjupa mig i stora politiska diskussionerna (vilka alla slutar med att det är dags för revolt och strejk) i rökrummet.

Jag sitter alltså säker. Vilket i och för sig känns bra men ändå lite onödigt. Jag står kvar vid mitt ord, har inte företaget fått ordning på lönerna till julen så är jag endast ett papper ifrån uppsägning. Det finns saker som jag inte tolererar och saker som inte går ostraffat förbi, speciellt när det, faktiskt, gäller en grundläggande sak som löner.

Det jag är mer orolig över är hur de två bra personerna, de två hårdrockarna, på kontoret kommer få det. Det skulle vara två stora förluster för företaget om de blir tvungna att gå. Inte på grund av att de är hårdrockare, utan för att de har hjärna. De är nog de som har mest hjärna av de som har kontakt med produktionssidan. De förstår sig på problemen vi står inför och förstår allt av det man säger åt dem när något är åt helvete med, till exempel, ett verktyg eller en ritning.

Nåja, jag sitter säker, med största sannolikhet, det har örådet har beslutat.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: