Skip to content

…until help finds us here…

11 november, 2008

Det är alltid kul att lyssna på denna kvinna. Hennes extremt speciella stil där hon försöker göra allt själv så gott det går är ett perfekt exempel på att kvinnor kan.

Imogen Heap, som hon heter, har hittills släppt två album, ‘i megaphone'(1996) och ‘Speak for yourself'(2005). nHon fick sitt ordetliga genombrott när ett av hennes låtar, ‘hide and seek‘, fick stå för andra säsongens avslutning till TV-dramat OC. Men det är inte det jag vill skriva om henne.

Det bästa med just Imogen Heap är att hon inte tar skit från skivbolag, även fast skivbolagen kommer med krav på att hon måste producera musik så ger hon inte ut något som hon inte är nöjd med, vilket var fallet efter första skivan, den skivan jag gillar mer av de två hon gjort.

När hon varit tyst ett par år efter första skivan så gav Almo Sound, nu nerlagda efter uppköpet av Universal Music Group, ett krav åt henne att hon var tvungen att pruducera hitmusik på grund av att hennes dåvarande låtar inte hade ”den potentialen” (skitsnack!), enligt bolaget, i samma veva frös de hennes inkomst.
När sen Universal köpte upp bolaget så var Imogen Heap en av artisterna som inte fick förnyat kontrakt. Istället för att känna sorg så gick hon ihop med en av hennes producenter, Guy Sigsworth, till första skivan och startade duon Frou Frou. Skivan ‘Details'(2002) var ingen kommersiell succé och duon fick veta att skivbolaget, Island Records (nu ägd av Universal Music Group), inte planerat en andra fullängdare, vilket gjorde att duon gick skilda vägar.

Efter alla strul med skivbolag så bestämde sig Imogen att ändå påbörja sitt andra album, till vilket hon gjorde allt grovarbete själv, och släppa det under sitt bolag Megaphonic Records. Skivan i sig, tack vare att en låt var med i serien OC, var en dundersuccé och placerade sig bland de top tio sålda skivor i Storbritannien. I slutet av 2005 licenserade hon skivan till Sony BMGs RCA Victor för att lansera skivan i staterna där skivan dock inte fick samma mottagande.
När hon senare åkte tillbaka till Storbritannien så gav hon ett uttalande att skivan skulle få en rerelease internationellt, denna gång under Sony BGMs White Rabbit, vilket betyder att får promoting från bolaget, men att hon äger de fullständiga rättigheterna till sitt verk.

I år fick man veta, via hennes hemsida/blogg, att hon påbörjat sitt tredje studioalbum och att den antagligen blir klar till december. Men i och med att hon inte släpper vad som helst i all hast så vet man inte hur länge det dröjer.
Hon är en transparent artist, hon ger sina fans en möjlighet att följa hennes arbete med skivan och ger en liten inblick till hennes liv. Även fast hon inte är så frekvent med sina uppdateringar. Kolla in hennes kanal på tuben vetja.

Såhär låter hon nu för tiden, det är en stor skillnad från hur hon lät på första skivan. Det ska bli riktigt intressant att höra hela skivan, när det nu blir. Även fast jag hade hoppts på ett liknande album som hennes debut så litar jag på hennes omdöme. Hittils har hon inte svikit mig.

Ett plus på kanten är att hon inte alls är otrevlig att titta på. True beauty.

Advertisements
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: