Skip to content

familjeliv

1 december, 2008

Jag har än en gång fått bevis på att min mor, kanske, inte är världens mest praktiska människa och så är hon envisare än en åsna som bestämmer sig för att gräva ner huvudet i en ormbunke under en expedition i en djungel där det både finns flodhästar och tigrar. Det verkar som att hon på alla sätt och vis inte vill lyssna på den yngre generationens smidigare lösningar på problem.

Jag vaknade i morse (morgnar är relativa) och tittade till min reader där jag såg att min syster bett mig om hjälp. När jag läste så vaknade jag ordentligt och hoppade upp från min sovplats (jag skriver sovplats i och med att det låter bättre än ”soffan”). Mitt emellan där mina fötter lämnade det jag hade mina fötter på och toppen av den perfekta sinuskurvan jag höll på att skapa så fick jag en tanke: ”Åt vilket håll skuttade jag?” Mina ögon rörde sig för att leta efter punkten där jag skulle landa och såg till min förvirring att det var precis där jag den tidigare kvällen lagt mina nycklar i förvar. Utan att kunna byta riktning, mitt i luften, likt en spindelman eller kunna flytta min vänstra fot så långt åt ett annat håll utan att riskera ett ordentligt benbrott så vart jag tvingad att bita ihop, spänna hela min kropp och vänta på den smärta jag inom en femtondels sekund skulle få känna.

Min morgon (fortfarande relativt i och med att jag vaknade vid 13:30) vart således inte den bästa morgonen i mitt liv. Men jag linkade i alla fall bort mot kaffet, efter att jag slängt på en deppig Swallow the Sun-skiva i vinylsvarven, och började mala kaffebönorna. Vattnet kokades nästan upp till kokpunkten och de nymalda bönorna slängdes i pressen före vattnet. Under tiden vattnet fick dra åt sig bönornas sötma så tog jag en dusch.
Jag tror i och för sig inte att jag behöver berätta hur min morgon såg ut i detalj, så jag skiter i att tråka ut er.

När jag var klar med alla mina bestyr (dusch, musik, kaffe, kläder och räkningar [jo, lite sent påtänkt]) så tog jag fram telefonen och ringde syster och sade åt henne att hon faktiskt fick vara lite hungrig så att jag kunde laga lite mat åt henne. Inget för komplicerat, eftersom jag gillar enkelt lagade maträtter, eller alldeles för lyxigt, eftersom det faktiskt bara är en måndag. Glad i hågen begav jag mig till ICA (mjoo, min bojkott fungerar inte så bra) och handlade mat.

Jag hoppar vidare till efter maten, mer bestämt: Resan till jobbet med mor som chaufför, för det är hit jag förr eller senare kommer med texten och det mesta av det jag skrivit innan i inlägget har faktiskt ingenting med vad som kommer hända här. Så, fråga mig inte varför jag skrev det jag skrivit och håll käften. Nu börjar det bli intressant.
Väl i bilen, halvvägs ut ur Motala, så tar jag upp ämnet: ”Systers flytt till Linköping”. Jag frågar ut min mor om det där med vagn och hur hon skulle lösa det.
Jo, hon vill ha en vagn så billigt som möjligt. Det spelar ingen roll om man måste köra flera lass med möbler och lämna tillbaka vagnen i Motala, ungefär 5mil (ingen jättelång sträcka), när vi är klara. Mitt förslag var att göra så som syster vill göra: Beställa en stor vagn, ett lass möbler och lämna vagnen i Linköping när vi är klara. Pengar är inget problem, syster har så hon klarar sig och jag hjälper till om det behövs, min Decemberlön kommer bli alldeles för hög i alla fall (8 månaders löneökning retroaktivt). Men nejdå, envis som hon är så lyssnar hon inte på vår smidigare och, faktiskt, mer praktiskt korrekta lösning.
Det jag nu undrar är: Varför i hela friden ska hon alltid vara så tvär? Det spelar ingen roll om det handlar om att uppfostra hundar (hon kelar med hundar, det är hunden som leder flocken) eller designa atomvapen (hennes atomvapen skulle antagligen se ut som rosa fluffiga nallebjörnar med pipleksaker på tassarna). Hon gillar inte riktigt hur vissa av oss barn möblerar våra hem eller gör våra val i livet. Hon har lite svårt att respektera de vi faktiskt är ibland. Hon lever alltså i hennes egna lilla babyblå värld med gröna moln och ljusvioletta gräsängar.

Ok… Jag är nog lite för hård när jag skriver det här, för så är det egentligen inte. Hon respekterar våra val, våra stilar och allt vi står för och hon visar att hon gör det också. Men hon visar även att hon inte gillar det som går tvärt emot hennes världssyn. Och det är väl det som är problemet med henne egentligen. Plus att hon börjar bli senil, få sämre syn och att hon är så envis. Men, visst älskar vi henne även fast…

Hon bjuder på mycket humor och hon är en bra mor, och hon tål skämt. Så, vi ska nog få henne att ändra på sig tills på lördag då syster ska flytta, för mor är bäst, på något lite udda vis.

En fråga (helt oberoende av allt annat jag skrivit i detta inlägg):
Varför skriver jag ”vart” istället för ”blev”?

Annonser
6 kommentarer leave one →
  1. 2 december, 2008 19:00

    Ja, jag tackar för hjälpen. Det som ändå har bestämts är att vagnshyrningen är delegerad till mamma. Jag förväntar mig att det blir en så stor vagn att allt får plats och får det inte det får mamma gott bära själv på söndag.
    Vi älskar mamma, men ska hon vara envis får jag vara det också.
    Sedan vet jag inte varför du skriver ”vart”. Däremot irriterar jag mig tonvis över att du skriver ”även fast” istället för ”även om” och även ”fast” istället för ”men”.

  2. 2 december, 2008 19:33

    Mor gör som hon vill. Jag kommer tyvärr inte kunna vara där för att kunna hjälpa till på söndagen, om det är då hon planerat att ta det som eventuellt inte får plats i vagnen, om det blir något. Och så sugen på att åka fram och tillbaka mellan Motala och Linköping är jag inte på lördag.

    Det faller sig naturligt att jag skriver rakt av hur jag tänker. Det har jag alltid gjort och det har retat gallfeber på många, speciellt i skolan. Det är mer oordning där uppe än det ser ut att vara i ett skatbo. Jag tänker rätt så linjärt med konstiga små egenheter.
    ”Vart” ([vart] inte [va:rt]) är jag väldigt förundrad över däremot. Visst, det är dialektalt, men det har jag fått för mig inte ska påverka hur man skriver.

  3. 3 december, 2008 2:29

    Du kan med gott samvete forsätta att säga/skriva vart där andra använder blev, ty vart kommer från fornsvenskans warþa (varda) som är bra så mycket äldre än blev/bliva som är importerad plattyska via högtyskans bleiben [sv. bliven] och bra länge så var det betydelseskillnad mellan de två verben då det tyska hade andemeningen ”förbli” som i ”han blev kvar på slagfältet” för en som dog i strid.

    Vart är alltså ”mer” svenskt än blev. Varde ljus, liksom. 😀

    Finska mammor verkar förresten ha en del gemensamma drag. 😉

    • 5 december, 2008 8:16

      Vet du? Efter du skrev det där så började jag frenetiskt leta efter information om det på nätet. Men det verkar som att Google inte vill vara min vän denna gång, hur simpel och logisk jag än är.

      Det verkar som att jag får lita på dig. Jag har rätt så starka aningar om att du vet det som behöver vetas om det här. Jag tackar för förklaringen, nu kan jag sträcka på ryggen och lyfta huvudet när jag förklarar för folk att jag både är mer finsk och svensk än den som klagar på mina ”vart”.
      *fnissar likt en nostalgisk Ferdinand som sitter under en korkek*

      Jag tror att ”vattnet” i Finland gör något lustigt med den kvinnliga befolkningen. 😉

  4. 5 december, 2008 15:18

    Hehe. Jaså, är det vattnet som gör det? 😉

    Gällande varda/bliva så kan du självklart lita på mig, men vill du ha en källa så är Svetym (Svensk etymologisk ordbok) en att lita på.

    Här har du passagen om ”varda”:
    http://runeberg.org/svetym/1182.html

    • 5 december, 2008 16:00

      Ptja, vattnet eller memmat. Men! På grund av att memma är det värsta man kan smaka på och att de flesta inte ens klarar av tanken av den skunkaktiga odören den omringas av så det teoretiskt vara bevisat att det bör vara vattnet. Namnet är inte ett dugg tilltalande heller för den delen 🙂

      Underbart med Svetym.
      Inte för att jag förstår ett ord vad som är skrivet, men det blir nog bra. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: