Skip to content

kränk mig blå och röd

4 april, 2009

Tiden går fort när man har roligt. Själv har jag det inte.

Jag tror att min familj börjat förstå hur mycket jag inte gillar firande av något slag. Mor fixade fram en smörgåstårta, jag betalade ingredienserna. Mot fixade fram en chaufför så att jag kunde handla lite vin (vitt&rött [det vita var inte smaskigt någonstans]) och öl. Mor fixade så att jag blivit tvingad till hundvaktssyssla. Mor planerade in en karaoke-kväll i Västergötland ihop med sin gubbe. de åkte tidigt, och ingen alkohol ville de inte ha heller
Min äldre syster kom på den briljanta idén att sponsra mig med ett headset av valfri modell. Hela familjen var med på det. Sen vart hon på något mystiskt sätt trött så hon och pojken drog iväg tidigt.
Yngre syster gav mig en adressbok. Vi satt hemma hos mig och spelade motor storm, tills hon lämnade mig efter en kram vid busshållplatsen för att dra iväg till sin pojke som lyste med sin frånvaro. Där känns det som att jag lyckats bra, han är nog rädd.

Det var min familjs firande av min 25årsdag som infaller på måndag… På något sätt känner jag mig bortglömd, liten och ensam. Kränkt kanske är rätt ord. Fan! Varför känner jag så när det är precis såhär jag vill ha det?

Är det för att hundkräket jag vaktar iggar mig totalt eller för att kattfan är ute på vift? Det tål att tänkas på. Men inte just nu, för det är dags för sängen (läs: soffan) och ta sig en lur innan jag hamnar mitt i Stockholmssmeten där vilken bondhora (läs: aku) som helst kan gå vilse på en halva av en halv (läs: en fjärdedels) nanosekund.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: