Skip to content

the odd side of life

27 maj, 2009

När jag idag var på väg till arbetet en timme försenad så kom jag att tänka på något jag fick reda på i helgen och började jämföra det med små roliga fakta om vad som hänt runtiktring mitt eget liv. Helt onödiga fakta som ibland kommer uppskuttandes fram som en PCP-gödd kanin.

Det jag fick reda på var att jag fått skjuts av en väldigt nära släkt, för att inte säga son, till Lennart som inte får heta Pia. Jag fick alltså skjuts av honom från det soliga Motala, där skator är så moderna att de slutat skrika ut sina meddelanden och istället använder sig av mobiltelefonnätet, till det ännu soligare ”mitt-i-mellan-tjällmo-och-godegård” (aka: mitt-ute-i-ingenstans-plus-lite-till).

Jag började i alla fall tänka på lite kul fakta om vad som pågått när jag växt upp.
1) Förutom skjutsen av en son till Pia-Lennart så är min hyresvärd inte som alla andra. Han är nämligen en han/hon från början. En riktig ”hen” dvs. Förutom att han sträcker sig mellan 1,3 och 1,5 meter i höjd så har han extremt pipig röst och demonterar gräsklipparen, så att han ska nå upp till handtaget, så har han ett förhållande med en ”släkting”.
2) En av mina tidigare vänners far har fått en resa betalad till Skottland för att hitta Loch Ness-odjuret. Låter kanske inte så speciellt men faktum är att denna research var början på myten om att Nessies unge bor i Vättern. Efter att ägget planterades där.
3) Många av mina vänner hamnar i en grupp som står utanför samhället. En är en supande präst, en annan är en försvarsmakts-punkare, en tredje är en rasistisk jugge, en fjärde klippte bort dreadsen*blänger elakt* för att försöka infiltrera kristdemokraterna, en femte röker braj för att han är överintelligent för sitt eget bästa och en sjätte sitter helst hemma vid sin dator med en öl i sin ena hand, en cigg i den andra och en snus uppkörd i käften. För att inte tala om den sjunde som är en kriminell punkrockande audiofil med en förkärlek till elektronik, möbelsnickeri och bergsklättring.

Visst, den tredje kanske var lite överdriven, men inte allt för långt från sanningen.

4) En av mina bästa vänner någonsin var ”på gränsen” till borderline. Varje dag var en ny dag med speciella överraskningar. Tyvärr så fuckades hela den vänskapen upp på grund av en småsak som bara växte och växte tills det liknade en kärnkraftsexplision.

Ibland undrar man varför man är som man är.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: