Skip to content

slutet på slutet

1 juni, 2009

”Gomorron!” The boss sprang förbi med ett stort flin
”Pyttsan!” skrek jag efter honom. ”Det enda goda med denna morgon var fyran whisky jag tog till frukost!”
Detta fick the boss att glida två och en halv meter över betonggolvet när han tvärnitade. Om han inte var så kraftig i växten så skulle jag kunna beskriva det såhär: Han såg ut som en hundvalp i en överambitiös jakt efter en studsboll när den försöker undvika ett krocktest med väggen.
”Va sa du?” Frågade han när han hämtat sig från chocken av att höra något så oväntat. Hans ögon lyste av stoltheten han kände över hur han med nöd och näppe räddat sig från kollisionen med ett pallställ.
”Du hörde mig!”
”Är du full?” Klämde han ur sig.
”Inte bara det. Ganjan jag rökte till den inledande komma-till-jobbet-kaffet satte verkligen fart på mig. Jag har inte känt mig såhär cool på år och dar kan jag lova.”
”Va fan? Erkänner du det såhär öppet så är du antingen sjuk i huvudet eller påverkad på riktigt. Blås!”
”Ha! Som att du skulle kunna tvinga mig blåsa, pissa eller ta blodprov. Du kan gå och undra hela dagen istället.” Jag gav ifrån mig ett litet flin innan jag fortsatte med ”Annars kan du ju ge mig kängan.”

Lycka är ungefär vad jag känner idag. Rocken flödar, solen skiner och jag känner mig nästan som att jag flyger på moln. Det enda som fattas är ett ordentligt knu… *host* umm, eh… mys.
Det min sista arbetsdag på det här stället.
Fatta hur underbart det känns, inget ont mot företaget. För förutom (ha! tre ord som börjar på ”för” på raken) det ena och det andra som är fel på stället så finns det inget jag klagar på.

En ny start med nya möjligheter väntar mig.

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 1 juni, 2009 20:56

    Hehe. Nog för att jag anar en viss dos av ironi här, men det har faktiskt hänt mig nåt liknande. Och då hade jag de facto också tagit mig en wirrepinne innan jag infann mig.

    Det var när jag läste på komvux och läraren var försenad så att hela klassen stod utanför klassrummet lite så där lagom hpoträngda och väntade. En liten Anna fick då för sig att demonstrera hur känslig näsa hon hade och sniffade lite lätt i luften och sa ”Det luktar sprit här!” varefter hon uppvisade en ogillande min.

    Jag har också en känslig näsa (ungarna kallar den en supersniffer med inspiration från Psych) men trots att jag kände både det ena och det andra från samligen av folk (nyknullat, tvådagarsfylla, svett, en swif av grönt, äckliga parfymer, äppelsköljmedel, vitlök osv) och valt att inte säga nåt så kunde jag därmed inte hålla käften då jag var rätt så säker på att det bara var jag som luktade just färsk sprit.

    (klockan var 14, jag hade varit uppe sen 6 och för mig så var dygnet helt okej för att ta en wirrepinne innan den inplanerade 2-timmarslektionen–vem fan blir full och oregerlig på det?)

    Så jag räckte käckt upp handen, viftade runt den i luften som en ivrig förstaklassare och utbrast ”Det är jag! JAg avslutade min lunch med en kaffe, en cig och en whisky idag–har du nåt problem med det!?”

    Resten av den terminen höll hon sin näsa för sig själv. 😛

    Tilläggas bör att en gång efter denna händelse då min dygnsrytm fått mig att börja ”dagen” redan kl 02:00 så hade jag tagit en whisky redan innan jag kom till en lektion som började kl 10:00. Anna kände det och var på väg att säga nåt, men jag gav henne en blick och hon sa inte ett dugg efter det. Eller jo, hon sa en hel del bakom min rygg, men hon sa inget mer så att jag hörde det iaf. 😀

  2. 2 juni, 2009 9:56

    Mjo, inte var det så på min sista arbetsdag, wirren kom inte fram förrns efter arbetet.
    Jag gillar din historia. Sen tycker jag själv att om man håller på med något som inte kan skada en medmänniska så gör det inget att man tar sig en wirre till lunch. Jag tror att de flesta arbetsplatser i Finland till och med bjuder på en liten jävel till lunch, oavsett vad man jobbar med. 😉
    Så efter maten ser jag det som lika naturligt att ta en whisky som en cigg.

    Men att ta sig en innan 10 på morgonen blir mycket svårare att försvara, oavsett när man vaknar. Men visst, kan man leva med det så kan man. Och blir ingen skadad så: ”Hell, go for it!”
    Själv så ser jag hellre att resterande dag är en ledig dag och att den innan 10 var en återställare.
    But that’s my two cents 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: