Skip to content

en oskuld

1 september, 2009

”Hur skulle du beskriva det du just var med om?”
”Ptja, sex.”
”Hur menar du?”
”Det är ungefär som sex.”

Så kan det låta när man för första gången gör något dumt, idiotiskt eller något helt och hållet oförsvarbart. Som till exempel i lördags då jag tog mig en tripp ihop med en polare ner till en skog med en klippa vid en igenväxt stig och klättrade lite. Det var första gången jag testade på det där, inte att klättra, men att klättra uppför en (nästan lodrät) naturlig klippa. En intressant upplevelse. Vissa har skrikit ut att det var bättre än sex, andra att det är jämförbart med sex och dittan och dattan. Ni vet hur det brukar låta, vare sig det är att ta första turen med en bil, motorcykel, fallskärm eller dildo. Vissa gillar det mer än andra och de flesta jämför upplevelserna med sex.
Förutom oskulderna såklart, de jämför det med den godaste smörgås de någonsin ätit.

Men, i alla fall.

Jag var iväg och klättrade en (cirkus) tjugofem meter hög (nästan lodrät) klippa. (”tänk på språket!!!”) Och jag överlevde, synd var ju bara att det inte vart så mycket av själva klättringen utan mer tafatta försök till att förstå utrustningen, kodorden och känslan av det hela. Utrustningen var den enkla biten. Rep, kilar, karbiner, selar, skor och allt annat som behövs. Kodorden tog lite längre stund, men till slut hängde jag med på vad ”klipp”, ”säkring klar”, ”lägg av” och allt sådant betyder.

Känslan då? Jo, mina vänner och fiender. Om du på öppen gata under en polisparad skulle gå runt omkring med en laptop med ett femtiotal torrents på nerladdning med en halvrökt joint inkörd i käften medan du med ena handen viftar med långfingret och i den andra handen håller ett bastardsvärd så kommer du någonstans i närheten av känslan du får när du bokstavligt talat lägger dit liv i någon annans händer. Du hinner tänka. Oh ja, vad du hinner tänka.
Visst, nu är det väl inte så många som upplevt scenariot jag målade upp nyss. För inte finns det väl någon som skulle komma på tanken att ladda hem något nu för tiden. Det är ju helt absurt. Därför ska jag måla upp en bild som alla har varit med om.

Tänk dig att du står och väntar på ett tåg. Du är tjugo minuter tidig och tåget är försenat (skyll på SJ). På tåget sitter din nuvarande förälskelse och din extremt nykära kropp bara vill få känna värmen från den andra. Du är så nykär och förälskad att inget kan lugna ner dig. Du väntar och väntar och spänningen bara stiger och stiger. För varje minut som går så närmar sig din kropp bristningsgränsen för vad en människa tål. Det blir helt och hållet olidligt att försöka stå still. Nervositeten ökar ”Valde jag rätt kläder?” ”Hur är mitt hår?” ”Hur kommer kyssen kännas?” osv.
Den där känslan. Den där adrenalinkicken. Det där som händer när din kropp får en chans att ställa om sig när hela väntan är över. Så känns det. Den där underbara känslan av att veta att man lever, att man känner och att det faktiskt finns något gott här i världen. Så skulle jag beskriva upplevelsen att för första gången klättra ”på riktigt”.

Och för de som håller på med CS, WoW, IRC, bloggar (eller något annat nördigt) kan jag försöka beskriva känslan med: Du har fått en AVI med din nya dator, det är bara att hämta på postens närmsta utlämningsställe.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: