Skip to content

plopp…

19 juli, 2010

…är det enda som hörs.
”Plopp”
Någonstans i någon hemlig liten by fortsatte kranen att släppa droppe, efter droppe, efter droppe.
”Plopp”
Är det enda ljudet som vågade sig fram.
”Plopp”
Den svarta säcken låg där på det hjulförsedda aluminiumbordet, stilla, väntandes… helt bortglömd.
”Plopp”
Helt orörlig hängde en kvarglömd nyckel i en krok på väggen.
”Plopp”
Kranen fortsatte med det den hade gjort ända sen den sista Januari 2010: Släppa droppe, efter droppe, efter droppe…
”Plopp”
…efter droppe. I ett av hörnen stod en liten nittiosäng. Och i sängen…
”Plopp”
…ligger en skäggig ung man. Hans hår är vildvuxet, ovårdat och antagligen hem till en och annan sparvfamilj.
”Plopp”
Ingenting annat än kranens eviga droppande hörs. Inget annant  än dropparna rör sig i rummet.
”Plopp”
En evighet går förbi, en annan smyger sig sakta till dit den förra tog semester och den tredje sover så sött i hundsängen.
”Plopp”
Allt är stilla och lugnt.
”Plopp”
Snart rinner bägaren över.
”Plopp”

FÖR I HELVETE!!!
Hur svårt ska det vara att ge oss nyheter som bringar värde? Hur svårt ska det vara att, istället för att elda upp hundratusentals svenska riksdaler, skänka något till välgörenhet? Hur innottahelvete idiotiska ska fol k vara som prioriterar lögner över världskatastrofer? Och hur dum får man vara som ger sig in i leken igen?

FÖR FAN!!! HUR SVÅRT SKA DET EGENTLIGEN VARA ATT STYRA ETT LAND?

Oh yeah baby, I’m back! Lika hård och skinande som Benders röv. Med minst lika många bekymmer som en bortsprungen hundvalp i de hungrigaste delarna av Kina. Och minst lika underbart god som en Viggo-burgare. Mitt liv äger just nu, tänker ni säkert. Men, ack, så fel man kan ha.
Här är bekymmret: Nu för tiden är jag Skåning.
”NEEJ! Inte det”
”Fy fan! Hur kan du?”
”HAHA!! You fail”
”The end is near!! Repent, sinners!”

Nåja, så farligt är det väl ändå inte. Jag kan leva med att vara en halvdansk finne med en svenska som får ”rosengårdskan” att likna något som Jesus kunde tänka sig att skriva en bok i. Jag slipper i alla fall vara en nollåtta… hrmph!

Vad är det som händer då? Jo, jag är otroligt, förbannat trött på att det skrivs skit, bajs och har så många stavfel som skulle kunna ge en dyslektiker epilepsi. Jag är här för att försöka hitta rätt igen, hitta till det som en gång i tiden var så fyllt av guldkorn och gnistrande kol, det som jag kallar ”nyheter”, det som andra kallar ”Mjeh, jag vill veta var Lindsey Lohan har för ny frisyr!” Jag är här för att rädda världen!

Men jag tänkte börja smått och hjälpa den där kackerlackan upp till osten.

*Senare*

Såja.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: