Skip to content

en fil för mycket

25 augusti, 2010

Här kommer ännu ett levnadstips till alla er som har något som jag kallar ”likavilsnasomtimo-syndromet”. Ingen kommer undan, och den som visat de starkaste symptomen är ingen mindre än Veronica, 25. Men inte ska jag klandra henne. Det är lika mycket ungens fel som inte kan ge tydliga signaler. Så som de flesta amöbor ger när de tror att de kan bli nästa karate kid.

Hur vet man att man har det där syndromet då?
Jo, har du någonsin gjort något som du ångrat nästföljande sekund, till exempel: ”Jag köper ett helt företag! Även fast jag har skulder upp till öronen.” Då har är du bärare av smittan.
Eller så kanske du har gjort något men inte vet om det innan det senare är för sent, till exempel: ”Det var det dummaste jag hört, att jag skulle ha blivit beskjuten!” – ”Umm, det har du!” – ”Oj!

Men det kan lika gärna vara så att man gör något urbota dumt, som att till exempel fila naglarna. Här nedan följer tips och råd hur man bäst går till väga och de absolut felaktiga sätten att fila sina naglar på.

För det första så behöver man naglar. Har man inga naglar så kan man lika gärna sluta läsa nu. Jo, jag menar dig, Börje! För det andra så behöver man något att fila med. Det jag rekommenderar är en nagelfil av valfri kvalitativ sort. Men även en kniv går bra, så länge den är utrustad med en fil. Bågfil, inte lika så.
Så länge det ser ut som en fil så går det utmärkt att använda den för sina naglar. Smärgelduk (finare sandpapper ämnat för metaller) fastklistrat på en pinne, eller varför inte bara låta fantasin flöda. Jag skriver det igen: Det mesta går bra så länge det ser ut som en fil.
Hur man senare går till väga är högst personligt, är man högerhänt så börjar man nog helst med att slipa till vänsterhandens klor med lugna och fina rörelser. Helst ska man röra sig från roten (och ut mot toppen) av nageln för att man inte ska fila ner nagelbanden samtidigt. När man är klar med ena handens fingrar så kan man börja med nästa, kom ihåg att det är riktigt ovant att använda ”fel” hand till slitgörat. Det viktiga är att ta det lugnt och försiktigt så att man gör rätt från början. Att stressa är dåligt, det är bättre att låta dejten vänta tjugo minuter extra än att man slarvar med naglarna.
Har man en robot som kan slipning av klor så går det utmärkt att ta hjälp därifrån.

När man är klar lägger man ifrån sig filen. Hamnar det i orätta händer kan ögon ligga i farozonen.

Varför behöver då patienter med likavilsnasomtimo-syndromet veta sådan här basic?
Jo, vissa av oss får lära oss den hårda vägen, det är vi som får vara rösten i mörkret och leda de blinda. Vi som gör alla saker fel hur vi än försöker hålla oss till den logiska banan. Vi som halvvägs ner i poolen från tionde metern kommer på att vi inte kan simma. Vi som kastar en kniv rakt upp i luften för att sekunden efter komma på att det faktiskt kan sluta illa… och göra ont.

Vi som inte visste om att en vinkelslip inte är ett substitut till en nagelfil.

Med andra ord: ”Jag har ont, jävla skitmaskin!”

Advertisements
2 kommentarer leave one →
  1. 26 augusti, 2010 16:53

    A new low, brother dear…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: