Skip to content

älskade främling

Det var en dag för ett antal år sedan. Den dagen skulle det hända ett mirakel.
Nio månader tidigare hade en finsk man befruktat ett ägg i en finsk kvinna. Båda dessa finska personer hade sedan tidigare en dotter. Denna dag skulle miraklet ske, jag var på väg ut ur kvinnans sköte.

Jag svarar på den helt uppenbara frågan DU ställer dig.
-Är han där lite egocentrisk?
kort svar:
-JA!
Långt svar:
-Jag ser till att jag, min familj och mina vänner mår bra innan jag börjar hjälpa andra. Varför skulle jag bry mig om de som är svältdrabbade när (ursäkta uttrycket) moderatjävlarna både sitter och sover på sina miljoner. Jag, min familj och mina vänner är fan så mycket viktigare än en person jag aldrig träffat.

Ni som vet vem jag är, vet att jag inte sticker under stolen med att jag är en finne, det är något jag är stolt över. Men jag är född i Sverige, så jag är lika mycket svensk som finne i mitt sinne. Enligt pappret så är jag mer svensk, då jag aldrig har bott i Finland, däremot har jag besökt ‘de tusen sjöarnas land‘ fler gånger än en mygga har väckt en medelsvennson. Min far och min mor kom hit till Sverige då det inte fanns någon möjlighet att få anställning i Finland. Vilken tur då att Sverige tog emot all arbetskraft de kunde få. Så, en andra generations invandrare är vad du ser i mig.
Ett litet citat från ett av min fasters alster är något som passar in på mig.
Jag är språklös
Ändå har jag två språk
Två halvfärdiga språk

Jag har bott i samma stad hela mitt liv. Förutom ett år då jag bodde i grannstaden, vilket jag absolut inte tyckte var en höjdare. Däremot vill jag flytta, långt bort.
Grundskolan plöjde jag igenom i en friskola (finsk/svensk). Gymnasiet joggade jag bara förbi med de alldeles för enkla kurserna. Jobbet är inget att ens komma in på. Det finns alldeles för mycket skit att skriva om jobbet så det får vara.

Det som är och alltid varit viktigast i mitt liv, även fast det på senare tid inte blivit lika mycket av den varan, är musiken. Den kommer alltid att bestå. Det finns inget som musiken inte kan göra.
Play me a song of complete silence and I promise you, I’ll find you a false note.
Musiken är alltså det som driver mig framåt. Även fast familjen är något jag sätter högt här i livet så är det ändå musiken som alltid har funnits vid min sida. Den har alltid givit mig tröst, den har alltid hjälpt mig genom de svåra tiderna, den har fått mig att bli deprimerad och den har fått mig aggressiv. Musiken är min religion, musiken är mitt liv. Visst, många kan säga samma sak, men hur många menar det? Hos hur många knyter det sig i bröstet när de säger det? Hur många känner en frid i själen när…

För att komma in i lite mindre privata diskussionsområden så kan jag ju berätta varför bloggen finns här. Två anledningar: Mina två inre demoner, Jens och Oliver. Jens är en lite misslyckad demon som älskar eld. Mest av allt så älskar han att tillverka eldbollar som han kastar iväg på sådant som han inte gillar. Det tragiska är att han inte verkar fatta att innan eldbollen kommit fram till sitt mål så slocknar den. Oliver, han är demonen som, utöver att han är den mer attraktive av de två, är den som helst sover om veckorna, förrutom då när den dagliga pizzan blir levererad, för att ladda upp inför lördagens ölhävning, whiskeysmuttande och pokerfuskande. Oliver är den som är intelligent, Jens är den som är trevlig. Detta är de två anledningarna till varför bloggen finns, för att lugna mina inre demoner.
Vad jag däremot vill med min blogg är en annan historia: Absolut ingenting. Jag vill bara skriva lite svammel, jag vill vara oseriös och jag vill vara en del av ‘The big, vast ocean of no knowledge‘.

Det du läser i denna blogg är gratis för dig. Det är endast ett försök till att få rätsida på mina tankar som med ljudets hastighet trasslar ihop sig med allt som sugs in genom mina sinnen. Du får kopiera och klistra hur mycket du vill. Men en liten länk och en trackback är alltid uppskattat.
Mina dikter däremot, det är mina dikter, ingen annans. Kopiera gärna, men det är fortfarande mina verk så är en länk är näst intill ett måste.

sayonara
/aku

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. satmaran permalink
    5 november, 2008 13:35

    Som barn blev jag retad som finnunge av svenska barn, med åren blev jag retad av finnar för att jag inte är en riktig finne, pga språket. Det där med halv förstår jag precis.

  2. 5 november, 2008 18:18

    Tyvärr så är det så när man växer upp ibland. Själv sket jag i folk som behandlade mig på det viset så jag tog inte direkt någon skada av det.
    Men visst, det fanns tillfällen då man helst hade sett sig som helsvensk, men inte nu längre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: