nyupptäckta gamla favoriter

Det är fanimig knasigt det här. Hur i helvete kan man nyupptäcka band som man lyssnat på för jättelänge sen och tycka att dessa band är bättre än man kommer ihåg. Sitter här på jobbet och undrar hur i helvete man ska kunna skrapa ihop pengar till Peace & Love i sommar, samtidigt så sitter jag och lyssnar på några av banden som jag bara måste se.
Där finns ett band från Finland som min far har sett live, detta band måste jag se. Jag skriver om Hurriganes, det är otroligt roligt att Remu Aaltonen är tillbaka i bandet för övrigt, däremot inte lika roligt att Albert Järvinen, bandets helt klart bästa gitarrist, dog för länge sen… Var var (?) jag nu…

Jo, Hurriganes, ett av de få band som min far har sett live, det skulle vara riktigt kul att se dem köra sitt race och stå närmst scenen och kasta med håret så galet så att allt mjäll snöar på marken och lössen blir sjösjuka. Det skulle vara riktigt kul att få se Remu svinga sina trumpinnar och skrika i micken på sin engelska som han inte kan. Det skulle vara riktigt kul att se bandet köra sin tidiga version av rock’n roll-modell-heavy med den karisma som far-min berättar om. Det skulle allt vara riktigt kul, sen att få slänga ur sig kommentaren efter festivalen:
Jag: -”vet du vad jag har sett i veckan?”
Far: -”Nej.”
Jag: -”Hurriganes live.”
Far: -”<(0_O) (T-T) v-v-vvvv-vv-va!?!!”
(hela konversationen på finska såklart)

Åter till ämnet, den nyupptäckta gamla favoriten, rättare sagt den omupptäckta… Nämner någon knark nu för tiden så finns det ett par personligheter som jag kommer att tänka på. Det första är, en överraskning, Ozzy, av förklariga skäl. Den andra är Sid Vicious. Den tredje är Andy McCoy, Hanoi Rocks gitarristen. Det är ungefär dit jag vill komma. Jag lyssnade på detta bandet för länge sen, men nu när jag såg att de skulle komma till borlänge och spela sin glamrock, som så många kända band blivit inspirerade av (Mötley Crue, GnR, Poison…), så har jag lyssnat på dem lite på deras minplats och kommit fram till att de är mycket bättre än jag kommer ihåg. Fy fan vilket drag, fy fan vilken känsla, fy fan vad rent och fy fan va bra bandet är. Mer Hanoi åt folket, för såna här band är inte vanligt idag.
Jag citerar: ”Radio and MTV, you need people like me!”

mata ne
/aku